164 A. F. SAaNDWalL soner sent omsider praktiskt tillämpa det i 1824 års lag givna tillståndet att inrätta privatbanker. Innan år 1830 gått till ända, bildades Skånska Privatbanken med huvudkontor i Ystad, Sveriges första privatbank i ordets verkliga mening. Det har ock av senare tiders bankhistoriker framhållits såsom en yttring av utvecklingens logik, att i vårt land, där jordbruket är modernäringen, det jordbrukande Skåne fick den första privatbanken. Men mer än en författare har tillfogat, att man ur samma synpunkt måste anse det fullt följdriktigt, att det skogs- och bergsbruksidkande Värmland — vid här berörda tidpunkt den främsta representanten bland landskapen för de vid sidan av jordbruket viktigaste näringsgrenarna — blev verksamhetsområde för den andra enskilda banken i ordningen i Sverige. År 1832 vidtogos nämligen de förberedande åtgärderna för inrättande av en privatbank i Värmland, och i början av året 1833 trädde Wermlands Provincialbank i funktion. Då detta bankföretag numera — Wermlands Enskilda Bank är ju en direkt fortsättning av Wermlands Provincialbank — näst riksbanken är det äldsta bankinstitutet i Sverige, och då det under sin snart 84-åriga tillvaro genomgått alla vårt moderna bankväsendes utvecklingsskeden under en i stort sett oavbruten framgång, torde det ur såväl bank- som kulturhistorisk synpunkt få anses motiverat att något närmare dröja vid Wermlandsbankens öden. En viss utförlighet härvidlag lär desto mera vara på sin plats, som i en framställning av här föreliggande art de egentliga affärsbankerna genom sin större betydelse för näringslivet kunna göra anspråk på företrädet framför andra former av bankrörelsen. Härtill kommer, att Wermlandsbanken numera är den enda »inhemska» affärsbanken i provinsen, sedan den i sig upptagit den gamla Kristinehamns Enskilda Bank och Aktiebolaget Filipstads Bank efter några års självständig verksamhet förvandlats till avdelningskontor för ett utom-värmländskt bankföretag. Det första utåt synliga uppslaget till Wermlandsbankens inrättande gavs av dåvarande landshövdingen i Karlstad, sedermera finansministern Johan af Wingård, vilken dock veterligen handlade