194 K. A. FRYXELL av de här antydda vägarna nå sin utländska bestämmelseort, låter sig icke siffermässigt angiva enbart med ledning av den officiella statistikens publikationer, och det statistiska primärmaterial, över vilket myndigheterna, närmast Kommerskollegium och Generaltullstyrelsen, förfoga, är ej heller för ändamålet tillfyllest. Det utredningsproblem, inför vilket man här står och som intimt sammanhänger med vår trävaruexports kommersiella organisation över huvud taget, är värt sin särskilda forskning, men denna bör ej inskränka sin uppmärksamhet till trävaruindustrien inom en provins utan avse hela landets. Värmlands pappersmasseindustri, som nu intager en så framskjuten plats i provinsens ekonomiska liv, har i väsentliga delar ett lika intressant och egenartat som för näringslivets anpassningsförmåga belysande ursprung. Den har i vidsträckt omfattning lokalt växt upp på spillrorna av en förolyckad järnhantering. Särskilt gäller detta västra Värmland. I Värmland fanns under förra delen av 1800-talet ett mycket stort antal järnbruk, mest skäligen små, åtskilliga dock av något större omfattning och produktion. De voro spridda över stora delar av provinsen, även sådana som icke äro att räkna till bergslagen. De funnos sålunda också talrikt väster om Klarälven ända fram till norska gränsen, i en halvpart av Värmland, där råvaran för denna industri praktiskt taget saknas. Det var stångjärnshammare, spiksmedjor, knipphammare och andra dylika anläggningar för bearbetning av tackjärn från östra Värmländ, vilka hade sitt raison d’être i vattenfall, som merendels också fingo tjäna som kraft för såg och kvarn. Tekniska framsteg inom järnhanteringen och finansiella kriser, särskilt 50- och 70-talens, hava sopat bort flertalet av dessa järnverk. I regel voro de anknutna till jord- och skogsegendomar, ofta av betydande omfattning. I många fall återstår vid dessa gamla bruk numera intet av industri — jordbruket och skogsbruket utgöra det enda, som är kvar — i åtskilliga fall återstå jämte jord- och skogsbruk såg och kvarn; i åtskilliga, där man haft att repliera på givande vattenkraft och skog eller endera samt tillfredsställande kommunikationer, hava växt upp pappersmassefabriker, och detta gäller särskilt västra Värm-