208 FR. LOVÉN (631 m.). Branäsberget (560 m.), Möreberget (490 m.) och Slättneberget höja sig brant från Klaran, och deras toppar äro synliga från dess stränder. I övre Fryksdalen äro Hoffjället på gränsen mellan Fryksände och Vitsand (542 m.) och Vappi i Lekvattnet de högsta. I den krans av vackra berg och åsar, som omgiva Övre Frykensjön, äro visserligen flera andra ganska betydliga bergstoppar synliga, men de nå dock sällan över 300 m., t. ex. den för sin vackra utsikt berömda Tossebergsklätten vid Fryken (342 m.). Bergshöjderna kring mellersta och nedre Fryken äro vida lägre och liksom maka sig undan för att bereda plats åt odlad bygd. I Kils härad höja sig bergen åter. De högsta topparna därinom äro Käggelholmsberget vid sjön Gräsmangen (359 m.), Boråsberget och Gällviksberget (302 m.) väster om Klarälven i Ransäters socken. Inom Nyeds härad hinna vissa bergstoppar en höjd av över 200 m., men i Väse och Karlstads härader är landskapet endast småkulligt, till dess det slutar i ett slättland närmare omkring Vänern. Bergen inom det tredje stora området mellan Fryksdalsvattnen och Glafsfjordens vattensystem förete i allmänhet former av mer eller mindre smala, långsträckta åsar, vilka följa samma riktning som de större vattnen. Liksom inom de förut beskrivna östra och mellersta delarna av länet visar sig en viss reda och ordning i bergsformationerna, vilket icke kan sägas om västra Värmland. Detta skogsområde mellan Frykensjöarnas och Glafsfjordens vatten omfattar större delen av Jösse, en del av Gillbergs och hela Grums härad. Bergens toppar nå knappt till 400 m. med endast ett undantag, Blåbärskullen (426 m.). Gillbergs, Grums och Näs härader visa inga betydligare bergshöjder. Den fjärde huvudbergsträckningen inom länet, som ligger västligast mellan Glafsfjorden och riksgränsen, är i viss mån olika de tre föregående. Landskapet är nämligen vida mera söndersplittrat. De särskilda bergens längdriktning går åt olika väderstreck. Kullar och dalar avlösa varandra i oupphörlig växling, och vegetationen är på grund av markens olika djup och beskaffenhet helt olika på kullarnas krön, på deras sluttningar och i de