SKOGSVÄSENDET 217 flesta fall av olika ålder, varvid tallen har ett försprång av omkring 50 år, och först sedan den genom löpeld eller genom självgallring glesnat, har granen inträngt och anslutit sig till beståndet eller bildat underväxt i tallskogen. Att döma av sågtimmertillförseln beräknar Lovén* förekomsten av de båda trädslagen inom länets tre stora, något olikartade skogsområden till följande procenttal: 1. Östra Värmland: tall högst 75 % och gran 25 % 2. Mellersta » 1» 60 % » » 409% 3. Västra ; 1» 35% » » 65% Att granen är så svagt representerad i östra och delvis mellersta delarna av länet, beror huvudsakligen på markens svagare kemiska och fysikaliska beskaffenhet, men vidare därpå att den under äldre tider ansågs som ett mindre värdefullt trädslag än tallen och var synnerligen eftersökt till kolningsvirke samt till stör och hässjor, varjämte den efterhölls allvarligt i hagmarkerna såsom varande hindersam för gräsväxten, samt slutligen därpå att vid de stora skogsodlingar, som före mitten av 1800-talet ägt rum å de större bolagens skogsmarker, tallfrö till största delen och ofta uteslutande användes. Lovén’ antager därför, »att å den värmländska skogsjorden med fördel kan produceras hälften tall och hälften gran», av vilka dock tallen blir övervägande inom de grövre och granen inom de smalare dimensionerna. Den kungl. kommissionen av år 1910 har i viss mån beriktigat dessa siffror, då den i sitt betänkande (1914) uppgiver, att länets skogstillgång av de båda trädslagen skulle uppgå till 30,090,775 kbm. tall (43,7 %) och 38,779,859 kbm. gran (56,3 %), varvid dock medräknats plantor och buskar av högst 3 meters höjd, utgörande omkring 3 % av hela kubikmassan. Markbetäckningen inom skogsbestånden giver en god ledning vid bedömandet av skogsmarkens godhetsgrad. Riklig förekomst av gråvita lavar, ljung, lingon, kråkbär och mjölonris angiver, att marken är mycket torr och växtsvag, antingen på grund av brist på vissa näringsämnen (kalk, magnesia) eller därför att produktionsförmågan 1 Värml. Bergsmannaföreningens annaler 1897 och 1898.