216 FR. LOVÉN V. Skogsträdens utbredning, olika skogstyper, markbetäckning, slutenhetsgrader- De skogbildande trädslagen äro tall, gran med blandning av björk, vilken dock huvudsakligen förekommer inom hagmarkerna, å äldre svedjehyggen eller efter skogseldar, inom vilka områden även gråal och asp uppträda, om växtplatsen är god. Inom skogsbestånden finnes björk i regel endast inom de yngre eller medelålders, intill 50-åriga bestånden, efter vilken tid den lätt uttränges av barrträden, synnerligast granen, vars starka beskuggning den ej fördrager. En å granitmarker ofta förekommande blandning av tall, gran och björk är i procent o0,5—0,4—0,1. Å bättre gneismarker är granprocenten och stundom björkprocenten större. De båda huvudträdslagen tall och gran hava olika naturanlag och fordringar såväl med avseende på myckenheten av de olika näringsämnena i skogsjorden som på fuktighetsgraden däri. Tallen dominerar på den magrare och torrare jorden, under det granen härskar på den kraftigare, humusrikare och fuktigare marken. Tallen intager därför platsen å rullstensåsar, sandhedar och i allmänhet på marker, som bildats av kvartsrika granitformers förvittringar. Den uppsöker även bergens mera växtsvaga toppar och platåer samt i allmänhet bergens syd- och västsluttningar. På krosstensgrus och på jordmåner, som härröra från järngneis, trivas ’båda arterna bra vid varandras sida, och de av dem blandade bestånden upptaga en mycket stor del av skogsbestånden inom länet. Granen däremot är allenahärskande eller åtminstone förhärskande, där jordmånen, varå den växer, har sitt ursprung från hyperit, diabas, diorit eller den grå, hornblenderika gneisen. I Värmlands län finnas helt säkert oftare än i andra provinser i mellersta och norra landet likåldriga barrblandskogar. De båda arterna hava där efter skogseldar eller hyggen för svedjning eller kolning självmant samtidigt infunnit sig, eller ock hava de uppstått efter skogsodlingar. I äldre — hundraåriga eller mera — barrblandskogar äro dock de båda arterna i de allra