238 Åå. 1NGestrÖm Enligt uppgift användes av åkerjorden år 1913 till Procent Procent Höstvete o,6 Vicker o,2 Vårvete o,r Potatis 3,8 Höstråg 11,2 Foderrotfrukter o,5 Korn o,3 Hö 37,9 Havre 30,1 Gräs till bete samt Blandsäd o,3 grönfoder 2,2 Ärter o,2 Träda 12,6 ” io Det värmländska jordbrukets svårigheter. De här ovan anförda siffrorna visa, huru kraftigt det värmländska jordbruket utvecklats under senare tider. Gör man åter en jämförelse med hur den motsvarande utvecklingen gestaltar sig i de till Värmland angränsande Örebro och Kopparbergs län eller de län, där de naturliga förutsättningarna för jordbrukets utveckling äro ungefär desamma som i Värmland, blir den bild man erhåller icke fullt så Ijus. Det torde nämligen icke kunna förnekas, att jordbruket i dessa båda angränsande län under samma tid, och kanske ännu mer påtagligt under de allra senaste årtiondena, gått framåt så raskt, att Värmlands län icke kunnat hålla jämna steg med dessa sina grannar. Såsom ett talande bevis härför må anföras, att antalet kor och tjurar under de senaste 40 åren i Kopparbergs län ökats med c:a 39 %, i Örebro län med c:a 37 % men i Värmlands län med endast ca 15 %. Under samma tidsperiod har antalet ungdjur obetydligt minskats i Värmlands län, under det att i såväl Örebro som Kopparbergs län kan påvisas en motsvarande ökning. Ökningen av antalet tjurar och kor utgjorde under samma tid för hela landet omkring 45 % och av ungnöt icke mindre än c:a 44 %. Av många olikartade orsaker, vilka längre fram komma att närmare beröras, har Värmland på långt när icke samma förutsättningar för jordbrukets utveckling som de län, vilka annars i avseende på det geografiska läget kunna anses ungefär jämn-