JordbrukeTt 247 med tegelrör på ett flertal större egendomar. Men arbeten av ifrågavarande slag lågo sedermera nere under en lång följd av år, och först på allra senaste tiden har intresset för vattenavledningar för torrläggning av redan odlad jord ökats. Också hava bidrag och lån i långt större utsträckning än förut erhållits från allmänna avdikningsanslaget och statens odlingslånefond. Av sådana större vattenavledningsföretag, vilka på allra senaste tiden kommit till utförande eller äro förberedda, må nämnas sänkningen av sjöarna Hyen i Grava socken och Björken i Sunne socken samt Brosjön i Bro socken. En del arbeten, avseende reglering av åar och bäckar, hava ävenledes under de sista åren utförts. Såsom mera betydande må nämnas dylika företag i Visnums-Kils, Varnums, Väse, Nors och Huggenäs socknar. Däremot har vattenavledning från myrar och mossar för vinnande av åker eller äng eller för minskande av frostländigheten företagits i högst obetydlig omfattning, ehuru särskilt norra delen av länet är mycket rikt på mossar, där utdikning skulle vara till stor nytta. Dikning. Det kan med fog sägas, att den värmländska åkerjorden i stort sett är dåligt avdikad. Avloppsgravarna hava icke på långt när erforderligt djup, varför också åkrarna måst sönderstyckas av en mängd tegdiken, vilka i sin ordning äro mycket för grunda, ofta icke ens en halv meter djupa. Dessa alldeles otillräckliga avloppsdiken försvåra och i många fall rent av omöjliggöra en rationell täckdikning. Denna omständighet och kanske i ännu högre grad det låga jordvärdet och bristen på erforderlig arbetskraft samt kapital hava varit anledning till att täckdikningen icke vunnit något insteg. I detta hänseende står Värmland långt efter sina grannar. Så är enligt lokalundersökningarna år 1913 åkerjorden i Näs och Gillbergs härader endast till 2,1 % täckdikad. Så låg siffra hava endast de allra nordligaste länen i vårt land att uppvisa. Visserligen kan man just för närvarande spåra liksom ett nyvaknat intresse för täckdikning, varför också hushållningssällskapet ställt en s. k. täckdikningsförman till jordbrukarnas förfogande.