246 Åå. INGestTrRÖM jordvärdena skall bliva lönande. Härtill kommer ävenledes bristen på arbetskraft. Denna brist har redan under många år varit så kännbar, att svårigheter till och med yppat sig att på ett något så när tillfredsställande sätt sköta den jord man har. Under sådana förhållanden är ej skäl att tänka på nyodlingar. Dock förekomma givetvis smärre odlingsföretag bland egnahemsbyggare, vilka röja mark för trädgård och sättland, och bland en del småbrukare, vilka på lediga stunder söka utvidga sina ofta alltför sparsamt tilltagna åkertegar. Såsom ett bevis på den obetydliga omfattning, i vilken nyodling förekommer, må anföras, att enligt vad genom 1913 års lokalundersökning inhämtats, icke större areal än 19,97 hektar nyodlats inom Gillberga och Näs härader under åren 1908—1913. Tvärtom händer tyvärr ganska ofta, att odlad jord utlägges til skogsmark. Detta sorgliga förhållande är till finnandes särskilt på egendomar med stora åkerarealer i trakter med sämre kommunikationer, där jorden är av svagare beskaffenhet och dess brukare icke hava makt och medel att ordentligt sköta de vidsträckta åkerarealerna. Det förekommer emellertid endast i enstaka fall. Långt vanligare är däremot, att odlad jord i skogsbygderna på sådana hemmansdelar, som ägas av bolag eller skogshandlare, får växa igen till skog, och det händer icke sällan, att hela gårdar på så sätt utläggas till skogsmark och övergivas. Torrläggning. Man torde gott kunna påstå, att de värmländska jordbrukarna icke haft ögonen öppna för behovet av åkerjordens fullständigare torrläggning, och de stora trä- och järnbruksbolagen anse med mycket få undantag jordbruket på sina vidsträckta besittningar såsom en besvärlig och dålig affär och göra därför föga för att upphjälpa detsamma. På 1850—60-talet eller vid den tidpunkt, då det värmländska jordbruket gjorde sitt starkaste uppsving, ägnades även uppmärksamhet åt vattenavledningsföretag. Särskilt förtjänar framhållas tvenne större sådana företag, som då kommo till utförande, nämligen sänkningarna av sjöarna Björklången och Sursjön i resp. Nyeds och Nedre Ulleruds socknar. Vid denna tid täckdikades