JORDBRUKET 249 Vidstående bild (fig- 30) visar en kärra, vilken försetts med ett par små hjul såsom förställare. Dessa slags kördon äro allmänna i Nordmarks härad och kunna iordningställas antingen med vanliga kärrskrov till gödselkörning o. d. eller med häckar till hökörning såsom den förevarande. De kunna sägas vara en typisk övergångsform från kärran till enbetsvagnen. Endast på de större gårdarna hade man börjat använda parvagnar och järnplogar och efter hand modernare redskap. Nu har man allmänt plogar med skumrist av amerikansk typ, fjäderharvar och rullharvar, ringvältar och radsåningsmaskiner till och med på de mindre jordbruken. Slåttermaskiner och hästräfsor började förhållandevis tidigt att komma i bruk, ävenså självavläggande och självbindande skördemaskiner på de större egendomarna, vartill man nödsakades för att i rätt tid kunna medhinna skördearbetet. För närvarande finnas inom länet icke mindre än 5 st. motorplogar. Brukning. Först under de senare åren har man kommit till insikt om nödvändigheten av att bruka åkerjorden mera på djupet. Om rågen gällde förr ordspråket: »Mylla bara litet inunder mig, över mig myllar jag själv». Man lät allmänt kreaturen ända till långt fram på sommaren beta trädesjorden, vilken därigenom betydligt tillpackades. Då man sedermera fram i juli månad skulle plöja, efter det kreatursgödseln utförts, kunde plogen icke gärna komma ned på djupet i den hårda och torra jorden. Matjordslagret blev snarare grundare än djupare, skördarna osäkra och i hög grad beroende av nederbörden. Den klena och ofullständiga åkerbruksredskapen lade dessutom hinder i vägen för ett rationellt bruk av trädesjorden. Förhållandena äro för närvarande långt bättre, ehuru bristen på arbetskraft gör, att man ej hinner med att bruka och dika, så som önskligt vore. Man måste i första hand se till att få sin höstsäd sådd i god tid för att kunna påräkna tillfredsställande skörd. Gödsling. I avseende på tillvaratagandet och behandlingen av den naturliga gödseln har syndats och syndas allt fortfarande