Den värmländska järnhanteringen i forntid och nutid av Reinhold Geijer. Sa ÄRNHANTERINGEN I VÄRMLAND RÄKNAR gsitt ursprung från en långt avlägsen forntid. Olof S A Rudbeck anför, att Värmland fordom kallades Wari- | B mannaland och beboddes av Warimän, varmed SRN FRN förstods sådana, som bebodde bergaktiga orter, varest deras huvudsakliga sysselsättning var att uppleta och förädla i bergen fördolda skatter. Wari var det ord, varmed nordens äldste betecknade berg. Även om nutidens vetenskap icke godkänner denna tolkning av vårt landskapsnamn’, förstår man dock lätt, huru den snillrike och djärve forskaren kommit på tanken att förbinda Värmlands namn med en av dess mest karakteristiska näringar. Järnet bröts dock i äldre tider ej ur berget, utan man var uteslutande hänvisad till den myrmalm, som lätt ådrog sig uppmärksamheten och var lätt åtkomlig. Denna malm låg till grund för det s. k. osmundsmidet, vilket således är den äldsta metoden för järnets frambringande. Tillverkningen bedrevs i fyrkantiga ugnar; den ena väggen var av jord, då ugnarna gärna byggdes i en kulle, samt de övriga sidorna av timmer, och det hela bildade ett schakt, smalare nedtill än upptill, inom vilket uppfördes 1 Se del I, s. 183 o. 379-