DEN VÄrRmMLÄndDSkKAa JÄRNHANTERINGEN 299 rande av nya anläggningar, vilket förbud dock år 1803 upphävdes. Tackjärnstillverkningen var däremot fri i afseende på kvantiteten men exportförbjuden. Friheten för tackjärnsexport erhölls först under Karl XV:s regering, då Gripenstedt var finansminister. Många, som ännu leva, minnas nog de häftiga strider, som då uppstodo för eller mot den fria tackjärnsexporten. Man målade denna i de mörkaste färger; många ansågo, att den svenska järnhanteringen därmed fått ett dödande sår, och man förklarade, att endast två män gjort Sverige skada — Karl XII och Gripenstedt. De farhågor, som då yppades angående den svenska järnhanteringen, hava lyckligtvis ej blivit besannade. Den svenska järnhanteringen har genomgått både mulna och lyckliga tider. Konjunkturerna hava ibland varit goda, stundom lysande, men ofta nog motsatsen. Så skriver Fernow: »Mer än 2, 3 dåliga år tål icke bergslagen, dem ock Gud nådeligen afvände». Långa och svåra kriser hava tid efter annan övergått Sveriges järnhantering. Under de två sista decennierna av 1700-talet hade järnhanteringen en synnerligen lysande period, vilken fortfor under de första åren av 1800-talet. Men då Napoleon proklamerade det s. k. kontinentalsystemet och Sverige självt invecklades i kriget, hade detta på hanteringen ett synnerligen menligt inflytande: järnprisen föllo i svindlande fart, och bruksägarna sågo med oro och bekymmer framtiden till mötes. I början av 1870-talet efter fransk-tyska krigets slut hade järnhanteringen en blomstringsperiod.* Men denna lysande period åtföljdes snart under de sista åren på detta decennium av avmattning och med svåra avsättningsförhållanden och ruinerande priser, vilka fortforo även under de första åren på 1880-talet och bortsopade många av Värmlands brukspatroner. Så växla ljusa och mörka tider i denna värld; väl om vi med tacksamhet mottaga de förra och med tålamod och undergivenhet bära de senare. Vi vilja med en varm önskan om lycka och framgång för den värmländska järnhanteringen under tider som stunda avsluta denna enkla, anspråkslösa och ofullkomliga avhandling med de 1 Det är att märka, att järnhanteringen nu har högkonjunktur, under det att det mest blodiga krig pågår, som världen skådat.