316 PER AaDOLF GEIJER för det med hans läggning och förutsättningar blev en lätt sak att i några få rader träffsäkert och lagom skämtsamt skissera bilden av den, som strofen gällde. Det var därigenom hans visor slogo livligt an och med hjälp av melodien fastnade i minnet. Av dessa patronvisor förskriver sig den ena från en sexa under Persmässan i Karlstad 1849* och den andra från den Berggrenska silverbröllopsfesten på Saxån längre fram på sommaren samma år. Traditionen har bevarat inalles vid pass tjugo strofer och följaktligen för många för att här inrymmas alla, varför jag inskränker mig till de fem, som hava till föremål var sin brukspatron Geijer, vilka alla voro av Lindforsgrenen. På Brattfors bor en man, En stolpe i Bergslagen, Och Herman heter han, En karl för hela dagen. Säg mej, om ni vet, När han blev båd’ skamnom och bet. Herman Gustaf G. 1805—81. Patron på Gunnerud, Till politik och dräkten Så grå uti sin skrud, Av ädla Geijerssläkten; Varhelst han är, Där flykta båd’ sorg och besvär. Olof Lennart G. 1810—80. Hans lille glade bror, Till kropp och kassa täter, Han som på Fösked bor Och K. W. Geijer heter, Har hjärta och mod, Är liten men naggande god. Kristoffer Wilheln G. 1821—90. 1 Huru populär denna patronvisa på sin tid var, kan man finna därav att, som gosse, en av mina kamrater lärde sig den utantill genom att höra barnflickan i hans hem sjunga den för hans yngre syskon. Hon kallade den »Herrarna på Herrgården», det utvärdshus nära Klarälven, där det samkväm ägde rum, som gav anledning till visan.