SLÄKTEN FRYXELL 327 hem i Stockholm den 18 mars 1881. Han ligger begraven på Sunne kyrkogård. Hans båda bröder, Fredrik, född 1804, och Olof, född 1806, följde släktens traditioner och utbildade sig för lärarkallet. Fredrik blev adjunkt vid Karlstads gymnasium och var där en tid även tillförordnad rektor. Han intresserade sig särskilt för folkundervisningen, och som lärare och föreståndare för den s. k. växelundervisningsskolan ryckte han upp denna, som råkat i förfall, så att den blev en väl ansedd skola. Tyvärr fick han ej länge ägna sin rika begåvning åt det arbete, som han älskade så högt. Redan 1849 avled den av alla älskade och värderade läraren, sörjd av både hög och låg inom samhället. Den yngre brodern, Olof, kom efter avlagd gradualexamen till Stockholm, där han anställdes som kateket vid Storkyrkan och bataljonspredikant vid Svea artilleriregemente. Längre fram kallades han också till hovpredikant. Jämte sin prästerliga syssla hade han även anställning vid Wallinska skolan, först som lärare, senare även som rektor. Han hade stor poetisk begåvning, och flera av hans skaldeverk väckte uppseende. De på sin tid mest omtyckta voro »De bergtagna» och »Brunkebergs slag», för vilket sistnämnda stycke han hedrades med Svenska akademiens stora guldpenning. Han erhöll flera olika gånger Akademiens pris. Även sedan han blivit prost i Ör på Dal, fick han tid övrig för självständiga forskningar, mest i naturvetenskapliga ämnen, varom en mängd manuskript vittna, som anträffades efter hans död år 1900. Han var gift med Louise Tideström, köpmansdotter från Stockholm, och hade med henne två söner, som avledo ogifta, och en dotter. : Jämnårig med Olof Fryxell var hans syssling, Cecilia Fryxell, dotter till Jöns Fryxells yngre son, Gustaf, som var länsman i Vassunda i Västergötland. Hon föddes 1806 och upptogs helt liten som fosterdotter av sin faster Johanna Magdalena, som var gift med prosten Anders Hedrén. I deras goda hem fick det livliga, begåvade barnet den vård och fostran, som utvecklade henne till den ädla, helgjutna personlighet, som sedan blev till så stor välsignelse i livet. Vid mycket unga år måste hon ut som guver-