328 AGNES SGHAGERSTRÖM nant för att försörja sig själv. Hon hade då den lyckan att komma till ett par av de mest ansedda familjerna i Värmland, vilkas tillgivenhet och aktning hon tillvann sig både genom sin begåvning och sitt behagliga väsen. Då hon var omkring trettio år, inträdde en stor förändring i hennes liv. Hennes intresse riktades nu framför allt på religiösa spörsmål. Hon lämnade sin lärarinneverksamhet och begav sig till Schweiz för att utbilda sig till missionär, men efter provårets slut måste hon av brist på kroppskrafter uppgiva tanken därpå. Medan hon var utomlands, passade hon på och studerade skolväsendet i Schweiz och Tyskland, och vad hon inhämtade under dessa studier, omsatte hon i praktiken, då hon kom hem. Nu såg hon sin livsuppgift ligga klar för sig. Den var skolan. På det området blev hon också en märkeskvinna. Med tillhjälp av domprosten Wieselgren och generalmajoren greve von Essen i Hälsingborg grundade hon där sin första skola, som snart blev den förnämsta helpensionen i Sverige. Mäånga av landets yppersta familjer sände sina döttrar till Cecilia Fryxell, såväl under hälsingborgstiden som under skolans två följande skeden, först på Karlslund vid Västerås och efter 1858 på Rostads gård nära Kalmar. Under många år fick hon här utöva en välsignelserik verksamhet som lärarinna för och fostrarinna av kvinnlig ungdom. En av hennes forna elever har sagt om henne: »Hon hade förmåga att gjuta liv i varje ämne, varmed hon tog befattning, och hon såg alltid det väsentliga i allt.» Det intryck, hennes kristendomslektioner gjorde på hennes elever, varade ofta hela livet. Icke endast genom sina ord utövade hon inflytande på sin omgivning utan också genom sin storstilade personlighet. Ännu leva åldrade, fint bildade kvinnor, som gått i skola hos Cecilia Fryxell, och som tala om henne med den största kärlek och vördnad. Hon dog den 6 maj 1883. En medlem av släkten, som i mångt och mycket erinrade om Cecilia Fryxell, var hennes yngre fränka, Anders Fryxells yngsta dotter, Louise, som kom att ställa sitt varma hjärta och sin stora förmåga i diakoniss-sakens tjänst. Hon föddes i Stockholm 1834, men växte upp i Sunne, där hon och hennes systrar Eva och Mathilda tidigt fingo vänja sig vid allvarligt arbete och omtanke för andra. Som