SLÄKTEN FRYXELL 329 det fortfarande ej fanns tillräckligt med skolor i pastoratet, öppnade Mathilda och Louise i prästgården en skola för fattiga barn, och otaliga församlingsbor erhöllo där sin skolbildning. De sjuka och fattiga visste också, att »mamsell Thilda» och »mamsell Visen» alltid hade hjärta, hjälp och tid för dem. Denna deras ungdomsverksamhet i faderns församling blev för dem en god skola för deras blivande uppgifter i livet. Då Louise Fryxell var trettio år, uppmanades hon av några vänner att ägna sig åt diakonissverksamheten, som då var helt ny i Sverige. Sedan hon erhållit sina föräldrars samtycke, anmälde hon sig till inträde vid diakonissanstalten på Ersta, där hon sedan kom att utöva en sällsynt rik verksamhet under 41 år. Största delen av denna tid hade hon som föreståndarinna för elevavdelningen mycket maktpåliggande uppgifter, för vilka hennes klara omdöme, varma hjärta och fostrande förmåga dock synnerligen kvalificerade henne. Hennes klokhet och arbetskraft togos också i anspråk vid organisationen av arbetet i sin helhet. För att studera diakoniens utveckling företog hon flera resor till Tyskland och England. Sina intryck därifrån meddelade hon vid hemkomsten de styrande vid diakonissanstalten, och det, som befanns passa för svenska förhållanden, inarbetades nu här. Trots den stora arbetsbörda, som vilade på henne, slappnade ej hennes sinnes spänstighet och hennes intresse för allmänna spörsmål. Ett utmärkande drag för henne var också hennes stora och uthålliga hjälpsamhet. Hon formligen strålade av fröjd, då hon kunde bereda medmänniskor en glädje. Redan många år före hennes död började det hjärtlidande, som den 7 april 1907 avklippte hennes livstråd. Hon lever i älskat och vördat minne hos alla, som kommit under hennes inflytande. För hennes två år äldre syster Mathilda, som i hembygden varit de sjukas rådgivare och hjälp, öppnades vid familjens flyttning till Stockholm ett vidsträckt arbetsfält på det sociala området. De små i samhället, i synnerhet kvinnor, som på något sätt hade det svårt, funno i henne en varm vän. Såsom medlem i styrelsen för K. F. U. K. nedlade hon där under många år ett