SLÄKTEN UGGLa 339 sanna förtjensten med eller utan divise på Carlstads Postcontor.» Först 1825 avled han, 83 år gammal, i Fryksände. De två återstående av den äldre Georg Gustafs söner ägnade sig åt mera fredliga värv som brukspatroner. Av dem bodde Johan Fredrik, gift med en faster till E. G. Geijer, på Föskefors i Ekshärad, under det Adolf Mauritz blev v. häradshövding och ägde Övre Fösked i Nyed. Vi vända oss nu till den andra, den s. k. värmländska ättegrenen. Dess stamfader, Hildebrand, var yngste son till Claes Arvidsson och född i hans senare gifte. Som modern var en ofrälse kvinna, bestämde Claes Arvidsson genom ett äktenskapskontrakt, som han, i samförstånd med barnen av det tidigare giftet, 1608 upprättade, att den andra hustrun, som han sade sig taga »icke att hålla efter något adelsstånd utan som en fattig hustru och hushållerska mig och mina barn till en trogen tjänarinna», skulle för sig och sina barn låta sig åtnöja med en mindre penningsumma, utan vidare anspråk på arv i löst eller fast. Ordalagen äro karakteristiska. Det var tiden för den svenska adelns kamp för att få äktenskap med ofrälse förbjudna, ett önskemål, som också något senare (1622) uppnåddes. Den unge Hildebrand började alltså med så gott som två tomma händer — den arvslott han vid uppnådd vuxen ålder utfick belöpte sig till 44 daler silvermynt — och även hans adelskap var bestritt. Tiden var dock sådan, att dugligheten hade möjlighet att slå sig fram, och på tyska krigets mark vann han den ställning åter, som man hemma ville förmena honom. Han tjänade sig upp i tyska regementen under Sveriges fanor, hade 1645 nått till major vid ett dragonregemente i Lennart Torstenssons armé och satt följande år som kommendant på den berömda bergsfästningen Königstein i Sachsen. År 1647 var han åter hemma i Sverige och ingick s. å. giftermål med Maria Ekeblad, med vilken han var dubbelt befryndad genom tvenne sina halvsyskons giften. — Genom köp