344 aARrVID HJ. UGGLa på Säffle. Här är ej platsen att teckna hans bana. Det må vara nog att erinra om hur han genom orubblig plikttrohet och en sant fosterländsk anda, byggda på en allvarlig livsåskådning, under decennier framstått som en föresyn för svenska arméns befäl och en prydnad för den gamla militärsläkt, vars främste nu levande representant han är. Eg Brukspatroner och officerare, ofta förenade i en och samma person — sådant är huvudintrycket, när man följer de många släktleden av den ätt, vars värmländska öden här skildrats i korta drag. Över huvud skall man före 1800-talets ingång bland dem finna ytterst få, som ägnat sig åt civil tjänst. Brukspatronernas saga är nu all — inom släkten som i Värmland i allmänhet. Förmögenheter, där de en gång funnits, hava skingrats. Bruksegendomar och jordagods hava vandrat över i nya händer. Men det militära kallet omfattåäs nu som fordom av talrika medlemmar av släkten, och även i spetsen för det regemente, som de gångna släktleden främst tjänat, har tills helt nyligen stått en bärare av det gamla namnet.