VÄRMLANDS STÄDER OCH kKÖPINGak 5 År 1616 ödelades Karlstad nästan helt och hållet av en eldsvåda, varvid även kyrkan antändes och nedbrann. Knappt någon svensk stad har under tidernas lopp till den grad som Karlstad härjats av eldsvådor. Så inträffade 1719 och 1752 eldsvådor, som båda gångerna lade nästan hela staden i aska. Under 1800-talet hemsöktes staden av större eldsvådor åren 1805, 1822 och 1827; år 1865 inträffadle slutligen den stora brand, som tillintetgjorde så gott som hela staden och föranledde dess återuppbyggande efter hand i det skick, vari den i våra dagar ter sig. Genom eldsvådorna hava flera av stadens märkligaste byggnader kommit att undergå förändringar till såväl plats som utseende. Sedan genom branden år 1616 kyrkan förstörts, dröjde det 13 år, innan en ny kyrka kom till stånd. Denna, som byggdes av sten, fick behålla samma plats nere vid älven, där den förutvarande stått. Emellertid förstördes även denna kyrka vid branden 1719, och år 1723 lades grunden till den nuvarande kyrkan med förflyttning från platsen vid älven till den dominerande höjd, varpå den nu ligger. År 1730 invigdes den nya kyrkan, som kallades »Frederici kyrka»; dess byggmästare, som är värd allt beröm, hade varit murmästaren Christian Haller från Sachsen. Vid branden 1752 förstördes kyrkans torn och klockor. Den nya tornbyggnaden blev färdig år 1761, men denna blev 1792 förändrad till det utseende den hade under förra hälften av 1800-talet. Kyrkan är uppförd i form av ett grekiskt kors och försedd med en kupol, som icke vilar på några pelare. Om denna heter det: »Domens inre stora och fria valv är icke blott skönt och behagligt utan även mäktigt imponerande och till andäktig sinnesstämning upplyftande». Över altaret höjer sig ett forgyllt kors, omgivet av en törnekrona och en svepduk. På ömse sidor om korset finnas knäböjande figurer av gips, modellerade av Sergel och föreställande »andakten» och »religionen». Vid den stora branden år 1865 var hettan så intensiv, att det började brinna högt uppe i tornspiran. Tornet nedbrann och även taket förstördes av lågorna, men byggnaden förövrigt motstod elden. Vid därefter anställd restaurering erhöll domkyrkan sitt nuvarande yttre utseende. Till sitt inre undergick kyrkan 1915—1916 en