VÄrRMLAnNDS STÄDER OCH KÖPINGaR 7 1842. Tillika fanns ett kronohäkte, varom det hette, »att man icke på många ställen i riket lärer träffa dess like». Emellertid uppfördes i stället för detta på 1840-talet det nuvarande länsfängetlset. Dessa voro de märkligaste byggnaderna i den tidens Karlstad. I en beskrivning av år 1765 säges det: »Staden är sedan sista branden tämeligen wäl upbygd, beståendes Husen merendels av trä och till en god del 2:ne våningar höga samt rödfärgade. Med sten byggnad är här ännu allenast 5 privata tomter bebyggda. Tvenne vackra torg äro uti staden, Köpmantorget av 163 alnars längd och 86 alnars bredd och Salttorget* vid wästra armen av Clara Älf belägit.» Såsom inkomstkällor för staden och invånarna på denna tid nämnas lastageplatserna samt järnets, trävarornas och tunngodsets transport över sjön Vänern. Såsom stadens lastageplatser betraktades Skoghall på Hammarön, Skattkärr en mil österut från staden, Borgvik 3 mil västerut och Byälven. Enligt Kungl. Maj:ts resolution den 28 september 1762 erhöll staden 3 öre silvermynt för varje skeppund järn, som utskeppades över de tre förra platserna, ävensom för halva antalet skeppund av det järn, som gick över Byälven. Ifrågavarande järn uppgick på den tiden till över 40,000 skeppund årligen. För transporten begagnades 18 skutor, och likaledes funnos 14 järnbåtar, på vilka det forslades på älven. Järnexporten över staden har under senare tider alltmera minskats. År 1913 befriades staden från skyldighet att hålla järnvåg, sedan denna på 30 år ej kommit till användning. Även trävaror utskeppades över staden i betydlig mängd; i stället inkom så kallat tunngods, d. v. s. sill och salt på tunnor, från Vänersborg. Stadens läge ansågs giva »de önskligaste tillfällen» till handel och sjöfart på alla kring Vänern liggande hamnar. Såsom andra inkomstkällor för staden på den tiden kunna nämnas fiske, särskilt laxfiske, åkerbruk och kreatursskötsel. Till och med tobaksplantering förekom i rätt stor utsträckning. Däremot tyckes trädgårdsskötseln varit så gott som okänd; endast två fruktbärande trädgårdar funnos på stadens område. 1 Nuvarande Residenstorget. Sedermera benämndes den öppna platsen på andra sidan Västra bron »Salttorget».