8 AXEL DAHLMAN Staden hade på denna tid fyra tullar. Om dessa erinra i våra dagar sådana namn som Östra tullen och Sjötullen. Stadens folkmängd, som år 1650 säges hava uppgått endast till 237 personer och år 1700 till 411, utgjorde år 1750 829 och år 1800 2,165. Dessa siffror torde endast angiva den mantalsskrivna befolkningen. Konferensen 1788. År 1788 blev Karlstad plats för en historisk tilldragelse, som förtjänar omnämnas. Under det att Sverige var invecklat i krig med Ryssland och officerskåren uppträtt förrädiskt genom det s. k. Anjalaförbundet, uppstod en ny fara för landet, därigenom att Danmark förklarade krig. Gustav III skyndade då till Dalarna och Värmland och vidtog alla anstalter för att möta danskarna, som ryckte till anfall över norska gränsen. Den 20 september kom konungen till Karlstad och stannade där en vecka, varunder han icke blott organiserade försvaret över hela provinsen utan även konfererade med Englands sändebud i Köpenhamn sir Hugh Elliot, som inställt sig i Karlstad. Följden av dessa överläggningar blev Englands uppträdande till förmån för Sverige, varigenom danskarna föranleddes att draga sig tillbaka och ingå på fred. Konungen var under sin Karlstadsvistelse föremål för de livligaste hyllningar från befolkningens sida. I Karlstad utfärdades under dessa dagar en märklig kungörelse, ställd till svenska folket, angående de förrädiska stämplingarna i riket. I slutet av 1700-talet bodde på Vidön nära Karlstad en egendomlig person, konstbyggmästaren C. J. Heublein, av Karlstadsborna kallad »Hybelejen» eller »Hebelejen», om vilken berättades många underbara saker. Det förhöll sig nämligen så, att han var ett mekaniskt geni och sysslade med uppfinningar. En gång konstruerade han en flygapparat, med vilken han själv försökte flyga, ehuru försöket misslyckades, en annan gång en vagn, »som gick av sig själv». Hybelejen troddes vid sina företag hava hjälp av »Lambergsfrua», varmed menades en fager sjöjungfru, som ansågs hava sin vistelseort i Lambergstjärn strax öster om Karlstad. Ett minnesmärke efter Hybelejen blev den s. k. »Hybelejens kvarn» eller »Stenmagasinet», en hög byggnad av egendomligt utseende,