VÄrmLands STÄDER OCH KÖPINGaR 43 Befolkningen är visserligen huvudsakligen värmländsk men mycket uppblandad med element från Västergötland och Närke. Hos densamma förspörjes ett starkt religiöst, särskilt frireligiöst intresse. I sammanhang därmed är också nöjeslivet vida mindre utvecklat än i Karlstad. »Kristinehamns missionsförening», stiftad år 1859, är den största frireligiösa sammanslutningen. Även finnas metodister och baptister med särskilda kapell. Nykterhetsintresset är stort, och tvenne sådana föreningar hava egna samlingslokaler. Åtskilliga andra sammanslutningar verka inom samhället. Bland sådana märkas Fabriks- och hantverksföreningen, bildad 1847, och W 65, stiftad 1867. En Odd-Fellow loge har nyligen blivit instiftad. För idrottens höjande finnas även föreningar, som begagna en av staden upplåten idrottsplats; för segelsporten verkar Kristinehamns Segelsällskap. Såsom slutomdöme om Kristinehamn må sägas, att det är ett samhälle av allvarligt skaplynne med stora förutsättningar att gå en sund och rik utveckling till mötes. Filipstad. Filipstad var vid sin tillkomst avsett att vara den värmländska bergslagens centrum och huvudort. Staden hade samma grundläggare som Karlstad, men då Karl IX i början av sin betydelsefulla verksamhet i egenskap av hertig grundlade Karlstad, blev en av hans sista regeringshandlingar som konung utfärdandet av stadsprivilegier för Filipstad. Det heter härom hos Fernow: »Det sidste, som denne Herren gjorde för Wärmeland, var, at han, några månader för sin död, 1611, grundlade Philippstad. Han kände för mycket Landet, at icke, i då warande omständigheter, inse så mycken nytta vid Stadens anlägning, som missbruk sedan gjorde, at Drotning Christina . .. och Kon. Carl XI fingo höra oändeliga klagomål öfwer den fläcken». Redan länge hade han umgåtts med tanken att anlägga en stad på det så kallade Värmlandsberg för att lätta och befordra handelsrörelsen inom bergslagen. Bergslagsborna hade sedan långt förut haft