44 AXEL DAHLMAN torgdag vid Nora kyrka; vid Bro eller Hamna (det senare Kristinehamn) erhöllo de spannmål eller andra varor av västgötar, som i stort antal besökte där hållna marknader, och även Karlstad hade till en del för deras skull blivit anlagt, men det var i alla fall långa och besvärliga resor, som de måste företaga till alla de nämnda orterna. De hindrades därigenom mycket i sin hantering, och då denna låg hertig Karl varmt om hjärtat, var det på grund härav, men även för att få ordnad handel inom tullbommar, som tanken på den ifrågavarande stadens grundläggning först uppkommit hos honom. Det var den 6 april 1611, som privilegierna för Filipstad utfärdades. Den nya staden fick sitt namn efter den dåvarande hertigen över Värmland, Karl Filip, som då blott var 10 år gammal. Det säges, att stadens vapen, som föreställer en harneskklädd ryttare, just »skal bemärka Hertigen til Häst, då han fölgde sine Höge Föräldrar dit, wid Stadens grundande». I privilegierna tillkännagav konungen, att han »I then hellige treefaldigheetz nampn, Gudh till ähra och Swärgies Rijckes undersåttare till gagn och godo, Låttet fundera En Stadh I Wermelandh Wedh Wekhyttan, Hwilken wij welle efter denne dagh skall kallas philippistadh». Om platsen för staden heter det: »Platsen blef utsedd på et för hela Bergslagen ganska beqwämligt ställe, och, så til sägandes, i des medelpunkt, en fjerdedels mil ifrån Fernebo Kyrka, där en älf ur Fernsjön och Laxsjön faller in i Daglösen». På denna för en bergslagsstad välbelägna plats hade redan före stadens grundläggning ett antal personer slagit sig ned, i synnerhet sedan det 1606 medgivits bergsborna att där varje lördag hålla fri marknad för att handla med dem, som förde varor till dem. Privilegierna innehöllo för borgarna i den nya staden många fördelaktiga bestämmelser. Så tilldelades den hela Vekhyttans område »til mulebete och wedbrand», såsom det hette; därigenom blev stadsområdet synnerligen stort. Hälften av alla sakören skulle tillfalla staden »til Scholans, Kyrkans och andre publique Hus vid magt hållande». Likaså skulle 10 % av alla arvsmedel tillfalla staden, varjämte de, som nedsatte sig där, benådades med 10 års frihet från alla utlagor. Det viktigaste var dock, att