66 AXEL DaAhlLMAan Jössehäringarna äro kända för att vara gladlynta, livliga och intelligenta. Dessutom utmärka de sig för förmåga att ställa anspråken efter tillgångarna och hava medfött sinne för sparsamhet och flit. Det har också sagts om Arvikas befolkning, att »stadens industriella utveckling icke varit möjlig utan den intelligens, arbetsamhet och sparsamhet, som utmärkt befolkningen». Ett drag hos Arvikaborna, som även torde böra framhållas, är deras musikintresse. Konsertlivet är hos dem synnerligen livligt, och en av frivilliga krafter sammansatt större sångkör verkar inom samhället. Såsom slutord om Arvika kan sägas, att den nyblivna staden är ett livskraftigt samhälle, som torde hava att motse en stark utveckling och en lycklig framtid. Säffle. Köpingen Säffle är belägen vid Byälven 4 kilometer från dess utlopp i Vänern. Den ligger i en bygd med gammal odling, Näs härad eller »Näset», såsom det kallas, en av de på fornlämningar rikaste i Värmland. Sägnen förtäljer, att hit kom omkring år 650 e. Kr. Ingjald Illrådas son Olov, då han flydde för sin faders banemän. I denna trakt hade han slagit sig ned och gripit sig an med det röjningsarbete i Värmlands ödeskogar, som skaffade honom hans tillnamn »Trätälja». Ungefär där Säffle nu ligger, hade hans gård legat, i vilken han innebrändes av den uppretade menigheten, som på honom skyllde skördens felslående och uppkommen hungersnöd. Dock hade folket sedan ångrat sig. »Liket upsökte de i askan», såsom det heter, »och satte det i en så stor och hederlig Ättehög inwid Sifhella Bro, som någon Konunga-grafhög i hela Riket» På sådant sätt skulle den nuvarande Olov Trätäljas hög i Säffle hava uppkommit. Om vad som är sant av detta, därom råda olika meningar. Så mycket kan dock anses som givet, att namnet »Olov Trätäljas hög» icke är gammalt utan, såsom en forskare i Värmlands fornminnen säger, »troligen uppfunnet av alltför lokalpatriotiska Värmlandsforskare