BRUKS- OCH IHERRGÅRDSLIV I VÄärRMLand 83 tioner förekommo, stundom med dödlig utgång. På gamla dagar tillkom reumatism (»röjmaten») och stelhet i lederna. Flera av smederna hade sina anor från många led tillbaka, och yrket hade bedrivits från far till son släktled igenom. Det fanns en viss aristokrati inom smedsfamiljerna, en Stjernlöf, Lindberg och Stålberg höllo sig för mer än släkter av yngre datum. Yrkesskickligheten var mera framträdande förr än nu. Den gamle mästersmeden, där han stod, upplyst av den vitglödgade järnstången och omvärvd av sprakande gnistor, var en vacker bild, och knippsmeden, uträckande stålstänger av rund eller åttkantform, utvecklade en verklig konstnärsskicklighet och kände en viss stolthet, då besökande togo hans vackra arbete i beskådande. Det var en tid av arbetets ära. Smeden älskade sin smedja, och den gamle Värmlandsskalden, själv uppfödd vid ett järnbruk, har vackert i sin dikt »Mäster Fälling» skildrat smedens kärlek till sitt arbetsrum, och då den gamle blinde smeden till sist omkommer i smedjan, voro hans sista ord: »Gud ske lov att ja’ feck dö i smääja». Man kan, om man så får uttrycka sig, säga, att det var mera poesi i den gamle hammarsmedens arbete än det nu finnes i våra verkstäder med deras rasslande valsverk, dånande bessemerugnar o. dyl. Det var ett mera lugnt arbete, som satte sin prägel på den arbetande. Arbetet bedrevs, som sagt, från söndags afton klockan åtta till klockan sex lördags kväll. Det var således först på helgdagsaftonen, som smeden kände sig fri och ledig, fick utbyta den sotiga arbetsdräkten mot helgdagskostymen och kunde njuta av sin helg och sin fritid. Många nöjen och förströelser stodo honom visserligen ej till buds. Den lilla boksamlingen vid bruket, bildad genom mindre, årliga inbetalningar av arbetarna, kunde ej lämna stora bidrag till studier, om ock några skulle haft håg och lust att idka dylika. En och annan hade dock sin egen lilla boksamling. Tidningar voro den tiden sällsynta, och för arbetarna lämpliga sådana funnos ej att tillgå. Huru annorlunda nu, då man vid passerandet genom verkstäderna finner såväl äldre som yngre med ett tidningsblad i handen. Kortspel övades visserligen, dock ej som nu utom hus. Spritdrycker voro då lättare tillgängliga,