96, REINH. GEIJER ning. Det långa avståndet till lärdomsstaden gjorde det omöjligt att sända dem dit, och önskan att så länge som möjligt få behålla dem i hemmet var nog även starkt framträdande. Informator måste därför anskaffas från Uppsala eller Lund. Så ankom den aderton- eller tjuguårige studenten och skulle, själv en yngling, fostra familjens hopp. Ombyte ägde ofta rum, då informatorn efter någon tids information måste återvända till universitetet och fortsätta sina egna studier. Den ene informatorn var sträng och fordrande, den andre av ett beskedligare kynne. Informatorer av båda slagen stå för mitt minne. Den ene använde käppen och, då den ej fanns till hands, linjalen, och rappen voro stundom så många och hårda, att snart nog varken hela käppar eller linjaler funnos i lärorummet. Man kan tycka, att detta var en hård uppfostringsmetod, och det var så även, men den var nog i viss grad välgörande och ihågkommes därför, trots allt, med tacksamhet, och den, som skriver dessa rader, har en gång med mycket besvär uppsökt den gamle lärarens grav i en av Dalarnas städer. Vår far, som väl kände till informatorns stränga och hårda uppfostringsmetod, ingrep aldrig. Denne lärares undervisningsmetod var, att allt skulle läras utantill, bibel, katekes, biblisk och svensk historia. Sju kapitel i ett av evangelierna skulle läsas upp utan att glömma ett och eller ett men. Metoden kan ju möjligen ej fullt godkännas, men torde dock hava ett visst inflytande på minnet och synes därför ej vara alldeles förkastlig. Den andre informatorn var en ung, glad student från Lund. (Alla informatorerna i mitt hem voro ifrån Lund, däribland män, som sedermera blevo framstående i kyrkans och skolans tjänst, särskilt prosten Samuel Cavallin, »icke en doktrinernas utan en livets man», som skapade sig ett synnerligen aktat namn.) Denne hade en helt annan metod för undervisningen, och resultatet blev därför ej så lysande. Examina, som höllos varje år, bevistades vanligen av prosten i församlingen, en av forna tiders prästmän, och jag minnes väl, med vilken vördnad jag såg upp till den gamle mannen. Husförhören skulle alltid bevistas av ungdomen. Till kyrkan var en halv mil, varför besöken där ej blevo så talrika. På söndagarna