BRUKS- OCH HERRGÅRDSLIV I VÄäRMLanNdD 97 läste alltia vår far predikan i köket, omgiven av barn och husfolk. Ofta användes Norborgs på den tiden så högt aktade predikningar samt stundom Wallins eller Rogbergs, alla i allmänhet mycket långa och därför väl så prövande för unga sinnen, och sömnen överraskade dem understundom. Läxläsning, undervisning och lek samt läsning av roande böcker fyllde ungdomens tid. Lekarna voro mest boll samt trissa och gående på styltor. Man ökade styltstegens höjd undan för undan och uppnådde i detta sätt att förflytta sig mycken djärvhet och skicklighet. I bollkastning ägde ofta tävlan rum, och man uppnådde rätt stor skicklighet i att kasta med till och med tre bollar på en gång. Ehuru kort aldrig användes av de äldre i hemmet, tilläts dock ungdomen att sysselsätta sig därmed. Brädspel övades rätt flitigt redan från tidig ungdom, och schack var ej heller okänt. Vi höllos till nästan spartansk enkelhet. Våra kläder voro skinnbotade på både möjliga och omöjliga ställen, och ej någon, ens den fattigaste pojke, skulle i våra dagar finna sig i en dylik beklädnad. Kläderna voro i allmänhet av hemvävt blårandigt tyg om sommaren samt om vintern grönt eller vitt vadmal från Skåne. Denna vana till enkelhet hade ett mycket välgörande inflytande på äldre dagar, och att uppträda som snobb skulle aldrig falla en in. Det är dock hemmets ton, som skapar mannens sinne. I det hela förflöt dock hemlivet tämligen enformigt, långt avlägset från jämnåriga och sällan främmande. Om sommaren gästades dock hemmet långa tider av kvinnliga släktingar. Umgänget i hemmet var minimalt, vår fars skaplynne och tilltagande sjuklighet lade hinder i vägen härför. Några s. k. bjudningar förekommo ej, och umgänget i granngårdarna var ganska inskränkt. Men hemlivet var dock friskt och ej klemigt, och tanken söker sig gärna tillbaka till den flydda barndomstiden. Redan vid unga år fingo vi medfölja på resor till släktingar i Skåne, och dessa resor lämnade oss rika minnen att länge leva på. Hushållet var enkelt, men rikligt. Fisk fanns i överflöd, och om vintern efter lakleken hände ofta, att hela bykkar, till hälften T7 — 20102. Värmland. III.