98 REINH. GEIJER fyllda, uppkördes från den närbelägna Vänern. Soltorkad gädda med morötter var en synnerligen älskad maträtt, och slom fans det riklig tillgång av; denna senare fisksort användes ofta soltorkad, i synnerhet såsom matsäck vid utflykter. Ladugård och trädgård lämnade rikliga bidrag till kosthållet. Detta oaktat hölls ungdomen till den största enkelhet; så erhölls smör, vilket ansågs skadligt under uppväxttiden, endast två gånger i veckan. Kaffe erhölls först sedan vi uppnått nio år, utom vid födelse- eller andra bemärkelsedagar. Te serverades de unga endast vid julafton. Jakten tillförde vilt från skogen och de till egendomen hörande öarna i Vänern. Jakten på öarna var mycket gouterad, och den välbekante björnjägaren L’loyd besökte ofta hemmet för att bedriva denna av honom älskade sport. Vin eller annan spirituosa förekom ej i annan form än s. k. bischoff, som serverades vid födelsedagsfirande eller dylikt. Det gick en stark nykterhetsrörelse genom landet på 1850-talet. Specerierna, som inköptes en gång om året från Stockholm eller Göteborg, belöpte sig nog till ett minimalt belopp. Kaffe dracks av de äldre endast om morgnarna. Man levde i allmänhet av vad egendomen kunde frambringa och lät sig därmed nöja. Belysningen var talgljus, två på matsalsbordet och i regel endast ett vid läsning eller annat arbete med den ständigt nödvändiga ljussaxen. Ljusen stöptes i hemmet, och det var en stor och intressant tilldragelse, då ljusstöpningen i sammanhang med julslakten ägde rum. Mycket uppseende väckte införandet av den s. k. moderatörlampan. Möbleringen var enkel men gedigen, och mycket, som fanns i hemmet och då ej betraktades såsom något värderikt, skulle i våra dagar betalas med betydliga belopp. Tavlor och andra prydnader förekommo ej. Festligheterna i hemmet voro utom barnens födelsedagar, vilka alltid noga iakttogos, endast julen, som då firades med julgran och gåvor, såsom i våra dagar. Julklapparna voro många, leksaker och böcker. Egendomligt nog förekommo alltid bland julgåvorna, ehuru vi ej voro språkkunniga, tyska och franska illustrerade kalendrar. Först sedan vi blivit något äldre, tillkom