- Project Runeberg -  En bok om Värmland av värmlänningar / Del III /
102

[MARC] With: Hugo Hildebrandsson, Sixten Samuelsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: Contributor Sixten Samuelsson died in 1956, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bruks- och Herrgårdsliv i Värmland av Reinh. Geijer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

102 REINH. GEIJER Korrespondensen var nog ej så livlig, och postportot, varierande för de olika avstånden, torde uppgått till ett obetydligt belopp. Kuvert funnos ej den tiden, utan man gjorde utklipp av pappersark, och av ankomna brev vändes ofta omslagen och användes åter. Papper var en dyrbar vara, och man hushållade noga därmed. Att erhålla en bok s. k. hamppapper betraktades nästan som en hel rikedom. I allmänhet användes gåspennor, till vilkas formerande fordrades en viss skicklighet, och det var vanligen informatorn, som excellerade i denna konstfärdighet. Breven förseglades med munlack och vid mera viktiga fall med lack, rött eller svart, det senare endast vid sorg inom familjen. Avsättningen av egendoméns produkter skedde dels i spannmål till närmaste köpstad, dels i kreatur, får och kalvar, som slaktade avsändes till Karlstad, och innehavaren av den s. k. Herrgården, den bekanta fru Pallin, som kunde förtjäna sitt särskilda kapitel, var den egentliga avnämaren. Äggproduktionen var ringa, hönsskötseln primitiv, så att något till avsalu stod ej till buds. Ladugårdsprodukterna, förädlade till ost och smör, voro även lätt säljbara artiklar. Produkterna utfraktades i regel på skutor och galeaser, och invånarna på Värmlandsnäs voro större eller mindre delägare i dylika fartyg. Vid tillfälliga behov av en eller annan artikel funnos mindre handelsbodar att tillgå. Dessa voro dock ej så rikligt försedda. Som allmänhetens köplust ej var så synnerligen stor, kunde profiten ej bliva synnerligen givande. Kringvandrande västgötar, dalkarlar och kullor, de sistnämnda huvudsakligen säljande hårarbeten, ringar, kedjor o. d., infunno sig ofta med sina kramlådor, och det var en riktig högtid, då de i köket utbredde lådornas innehåll, schalar, halsdukar, huvudkläden, dessa kanske mest gångbara, speglar, mässingsdosor m. m. Hushållerskor, barn och tjänstefolk samlades för att beskåda all denna härlighet. Säljaren höll livligt tal för sina varor, och flera köp kommo till stånd. Mången grossör har börjat sin bana som kringvandrande med kramlådan eller ock förlagt dylika försäljare och därigenom förvärvat sig stor förmögenhet. Dalkarlarna utbjödo slipstenar, brynen och laggkärl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 29 17:26:04 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebovarm/3/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free