BRUKS- OCh HERRGÅRDSLIV I VÄärRmLand 103 Läkaren bodde långt avlägset, flera mil, och anlitades endast i mera allvarliga fall. I hemmet fanns alltid ett husapotek, som vid behov användes. På den tiden ansågs blodtappning som ett universalmedel, slå åder, koppning, blodiglar m. m. För magsjukdomar användes vanliga avföringsmedel och begagnades ofta att pålägga magen gråpapper, insmort med smör eller olja. Farsoter förekommo ej, ehuru frossan, en den tiden i Vänerstrakten förekommande sjukdom, ofta uppträdde, och mot densamma var kina ett kraftigt läkemedel. År 1854 utbröt koleran på en närbelägen lastageplats vid Vänern. Vederbörande tappade huvudet och kommo flera man starka med prosten och en kornett i spetsen och föreskrevo, att vägarna skulle spärras med kättingar till att förhindra vägfarande att framkomma, och att alla försiktighetsmått skulle vidtagas. Det hela inskränkte sig till att en sjöman hastigt insjuknat i magplågor, och jag tror knappast, att något dödsfall timade. Hälsotillståndet torde i allmänhet varit gott. Vår far var mycket intresserad för folkundervisningen, och vid skolan på egendomen voro alltid anställda goda lärare. Den för folkundervisningen med så mycken framgång verkande greve Thorsten Rudenschöld var tillkallad och ordnade undervisningen. För tjänarna fanns ett ganska rikhaltigt bibliotek, upptagande bland annat »Läsning för folket», »Berlins naturlära» samt historiska och religiösa skrifter”. Om det mycket anlitades minnes jag ej. Om det kommunala livet har jag föga minnen men vill erinra mig, att den s. k. Valborgsmäss-stämman hade en stor betydelse och talrikt besöktes. Det senare var också förhållandet med stämman strax före jul, då understöden till de behövande i församlingen bestämdes och utdelades. En viktig roll, som måhända ligger på sidan om detta ämne, hava de värmländska herrgårdarna spelat i landskapets ekonomiska utveckling. Från dem har nämligen ofta initiativet till en rationell och intensiv skötsel av den värmländska jorden kommit. Frösådd av klöver och timotej t. ex. började allmännare införas i Värmland i slutet av 1700-talet, och herrgårdarnas innehavare gingo i spetsen; de arbetade redan för 100 år sedan på att lära