108 GUSTAF LIZELL tider, midsommar, visitationer och släktbesök, kunde man försöka att ställa trädgården i ordning som förr. Bortom trädgården låg kyrkan med sin kyrkogård omkring, den gamla medeltidskyrkan med den bukiga tornväggen och den höga spiran, som höjde sig över askar, almar och lindar. Den hade från början varit en liten långkyrka med högt sittande, små fönster. Men efter en genomgången restauration på 1700-talet hade den blivit korskyrka med större fönster och en hög altarprydnad i renässans. På den äldre kyrkogården närmast kyrkan lågo stora hemmansgravar med häckar omkring i strikt ordning gård efter gård likt bänkplatserna under samma tid inne i kyrkan. På kyrkogårdens nyare delar åter voro gravarna mer individualistiskt strödda om varandra utan hänsyn till gårdar och hemman, ett slags motbild till den gamla hemmansindelningens uppgivande där inne i kyrkan. Trädde man, efter att så hava kastat en blick omkring på prästgårdens yttre, in inom dess väggar, var det en gammaldags enkelhet, som slog en till mötes. På golven syntes hemmavävda trasmattor, för fönstren enkla, vita gardiner, som tvättades och strökos till varje jul, och möblerna hade i allmänhet något av 1860- eller 70-talens föga konstnärliga snitt. Mitt ibland dem lyste väl kanske någon gammal möbel i stel empire eller anspråksfull rokoko, som på auktions- eller arvsvägen hittat dit från något av förra sekelskiftets praktrum. Men den lät då blott genom sin elegans enkelheten i övrigt träda så mycket mera fram. — Dock, trots denna enkelhet, vilken soliditet och vilken trevnad! Fastän av fotogenlampor och ett eller annat stearinljus blott spreds ett sparsamt sken om vinteraftnarna, och fastän de stora förstugorna ofta stodo mörka eller svagt belysta av en gaslampa, slog en hemstämning en till mötes, som genast kom en att känna sig bättre till mods än i många moderna våningar. Och när vid de stora julkalasen eller sommarbjudningarna, som vi sedan komma till, det därinne vimlade av glada, sorlande människor, musik klingade och sånger avlöste varandra, kunde de stora filerna av rum i båda våningarna göra ett utomordentligt festligt intryck. Rymligheten i allt var något, som föll särskilt i ögonen. Det