- Project Runeberg -  En bok om Värmland av värmlänningar / Del III /
109

[MARC] With: Hugo Hildebrandsson, Sixten Samuelsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: Contributor Sixten Samuelsson died in 1956, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur värmländskt prästgårdsliv från 1800-talets senare hälft. Minnen och bilder av Gustaf Lizell - 1. En prästgård

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VÄRMLÄnNDSKT PRÄSTGÅRDSLIV 109 var som ett slags yttre symbol, huru i prästgården gästfriheten borde vara en gärna övad dygd. I den prästgård, jag här närmast har i tankarna, funnos i huvudbyggnaden förutom två stora tamburer tio synnerligen präktiga rum, därav en väldig sal i övre våningen, i en av flyglarna fem rum och i den andra plats för tjänstepersonal samt diverse ekonomirum, och utom detta ytterligare bagarstuga, brygghus, statbyggnad, källare och hela raden andra uthus. Det var något av den gamla patriarkaliska åskådningen, som låg bakom dessa präktiga anordningar. Man hade känslan av att prästen liksom representerade församlingen, och att om prästen hade det präktigt, var det en heder för hela församlingen. Något som också gjorde ett vitt utrymme av nöden denna tid var, att prästerna i allmänhet själva skötte det ingalunda obetydliga jordbruket på sina prästgårdar. Först framemot 1800-talets slut började mera allmänt det prästboställenas utarrenderande, som nu efter de nya löneregleringarnas införande blivit obligatoriskt. Därmed har i allmänhet följt ett inskränkande av pastors egna boställsmöjligheter, under det att samtidigt ofta i prästgårdarnas omedelbara närhet bostäder börjat resa sig för arrendatorerna. Ville vi se, huru en sådan prästgård med sina anor från 1820-talet var inredd, så låt oss på några ögonblick göra en vandring genom rummen. Från den överbyggda förstugukvisten med sina bänkar och sin slingrande hundrova träda vi in i nedre våningens förstuga. Den är som ett stort rum och användes ock ofta såsom sådant. Vid större bjudningar hände det, att den apterades till matsal; i vardagslag brukade man samlas där till samspråk och rökning, och särskilt om sommaraftnarna plägade aftonkaffet ofta serveras där. När då kl. 6 ringningen ljöd från kyrkan och blicken genom de öppna förstugudörrarna kunde följa det sollysta lövverket utefter gången, som rakt från förstugutrappan genom trädgården sträckte sig bort mot kyrkogården, var denna plats en av de vackraste på hela prästgården, en idyll, som ej gärna vill gå ur dens minne, som sett den. — Till vänster om förstugan låg köket, stort och rymligt med två spisar, och därbortom ser-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 29 17:26:04 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebovarm/3/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free