Note:
Contributor Sixten Samuelsson died in 1956, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Ur värmländskt prästgårdsliv från 1800-talets senare hälft. Minnen och bilder av Gustaf Lizell
- 1. En prästgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄRMLÄnNDSKT PRÄSTGÅRDSLIV 109
var som ett slags yttre symbol, huru i prästgården gästfriheten
borde vara en gärna övad dygd. I den prästgård, jag här
närmast har i tankarna, funnos i huvudbyggnaden förutom två stora
tamburer tio synnerligen präktiga rum, därav en väldig sal i övre
våningen, i en av flyglarna fem rum och i den andra plats för
tjänstepersonal samt diverse ekonomirum, och utom detta
ytterligare bagarstuga, brygghus, statbyggnad, källare och hela raden
andra uthus. Det var något av den gamla patriarkaliska
åskådningen, som låg bakom dessa präktiga anordningar. Man hade
känslan av att prästen liksom representerade församlingen, och att
om prästen hade det präktigt, var det en heder för hela
församlingen.
Något som också gjorde ett vitt utrymme av nöden denna
tid var, att prästerna i allmänhet själva skötte det ingalunda
obetydliga jordbruket på sina prästgårdar. Först framemot
1800-talets slut började mera allmänt det prästboställenas
utarrenderande, som nu efter de nya löneregleringarnas införande blivit
obligatoriskt. Därmed har i allmänhet följt ett inskränkande av
pastors egna boställsmöjligheter, under det att samtidigt ofta i
prästgårdarnas omedelbara närhet bostäder börjat resa sig för
arrendatorerna.
Ville vi se, huru en sådan prästgård med sina anor från
1820-talet var inredd, så låt oss på några ögonblick göra en
vandring genom rummen. Från den överbyggda förstugukvisten
med sina bänkar och sin slingrande hundrova träda vi in i nedre
våningens förstuga. Den är som ett stort rum och användes ock ofta
såsom sådant. Vid större bjudningar hände det, att den apterades
till matsal; i vardagslag brukade man samlas där till samspråk
och rökning, och särskilt om sommaraftnarna plägade aftonkaffet
ofta serveras där. När då kl. 6 ringningen ljöd från kyrkan och
blicken genom de öppna förstugudörrarna kunde följa det sollysta
lövverket utefter gången, som rakt från förstugutrappan genom
trädgården sträckte sig bort mot kyrkogården, var denna plats
en av de vackraste på hela prästgården, en idyll, som ej gärna
vill gå ur dens minne, som sett den. — Till vänster om förstugan
låg köket, stort och rymligt med två spisar, och därbortom ser-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Nov 29 17:26:04 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ebovarm/3/0115.html