Note:
Contributor Sixten Samuelsson died in 1956, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Ur värmländskt prästgårdsliv från 1800-talets senare hälft. Minnen och bilder av Gustaf Lizell
- 5. Högtidsseder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 GUSTAF LIZELL
.sattes förutom den prydda julgranen och ett »julbord» kläddes
med stenar, levande mossa och små julsaker —
Betlehemskrubban, djur, hus, kyrkor och annat — som med stor pietet gömdes
från år till år. Därinne var sedan under julen och särskilt på
julens helgaftnar vår vanliga uppehållsort. Klädandet av detta
rum, som vanligen ägde rum dagen före julafton, hörde till de
gladaste momenten i julförberedelserna, i vilken gärna äldre som
yngre skulle medverka, om ock en för varje år borde ha ledningen
och särskilt uppgöra planen för själva julbordets anordning. Denna
växlade nämligen år från år, ehuru alltid Betlehem och stjärnan
däröver utgjorde ett slags medelpunkt.
På julaftons förmiddag hörde till de alltid jämt
återkommande sederna »resan till torpen». Det var ett gammalt bruk, som
vår generation övertagit från ett äldre släktled, som haft sitt hem
i samma prästgård.’ En eller ett par av familjens medlemmar
skulle resa omkring med julgåvor till alla de underhavande —
vanligen kaffe, socker och vissa bestämda julkakor — och dessa
å sin sida höllo gärna en liten kaffebjudning tillbaka. Vid
hemkomsten från denna färd följde vanligen julmiddagen bestående
av smörgåsbord med julosten och det då för första gången druckna
juldrickat, pressylta, grytdopp och en efterrätt. Därpå restes
julkärve ute på gården, det sista av julklapparna och granen
ordnades, och vid 5- eller 6-tiden samlades vi inne i julrummet till
helgaftonens egentliga firande.
Vad detta angår, har nog varje familj i allmänhet så bestämt
sina egna traditioner fixerade, att en skildring med något slags
anspråk på allmängiltighet för en tid eller en samhällsklass knappt
kan ges. Vad jag här berör av vår julritual, kan därför blott
tjäna såsom exempel, hur julen firades i en av stiftets prästgårdar.
Sedan julgranen och granarna kring julbordet tänts och alla
familjens medlemmar, tjänareskaran inberäknad, samlats, sjöngs psalmen
141: 12—14 »Sann tro på Gud», varefter husfadern förrättade
den sedvanliga husandakten med en betraktelse (Creutzberg, Arndt,
Martensen e. d.), aftonbön (Roos bönbok eller en julbön), bönen
för alla sjuka, Fader vår och Välsignelsen, varpå följde ps. 55: 4
1 Jfr N. P. Ödman: I prestgården, en julbild. Svea 1885.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Nov 29 17:26:04 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ebovarm/3/0134.html