128 GUSTAF LIZELL .sattes förutom den prydda julgranen och ett »julbord» kläddes med stenar, levande mossa och små julsaker — Betlehemskrubban, djur, hus, kyrkor och annat — som med stor pietet gömdes från år till år. Därinne var sedan under julen och särskilt på julens helgaftnar vår vanliga uppehållsort. Klädandet av detta rum, som vanligen ägde rum dagen före julafton, hörde till de gladaste momenten i julförberedelserna, i vilken gärna äldre som yngre skulle medverka, om ock en för varje år borde ha ledningen och särskilt uppgöra planen för själva julbordets anordning. Denna växlade nämligen år från år, ehuru alltid Betlehem och stjärnan däröver utgjorde ett slags medelpunkt. På julaftons förmiddag hörde till de alltid jämt återkommande sederna »resan till torpen». Det var ett gammalt bruk, som vår generation övertagit från ett äldre släktled, som haft sitt hem i samma prästgård.’ En eller ett par av familjens medlemmar skulle resa omkring med julgåvor till alla de underhavande — vanligen kaffe, socker och vissa bestämda julkakor — och dessa å sin sida höllo gärna en liten kaffebjudning tillbaka. Vid hemkomsten från denna färd följde vanligen julmiddagen bestående av smörgåsbord med julosten och det då för första gången druckna juldrickat, pressylta, grytdopp och en efterrätt. Därpå restes julkärve ute på gården, det sista av julklapparna och granen ordnades, och vid 5- eller 6-tiden samlades vi inne i julrummet till helgaftonens egentliga firande. Vad detta angår, har nog varje familj i allmänhet så bestämt sina egna traditioner fixerade, att en skildring med något slags anspråk på allmängiltighet för en tid eller en samhällsklass knappt kan ges. Vad jag här berör av vår julritual, kan därför blott tjäna såsom exempel, hur julen firades i en av stiftets prästgårdar. Sedan julgranen och granarna kring julbordet tänts och alla familjens medlemmar, tjänareskaran inberäknad, samlats, sjöngs psalmen 141: 12—14 »Sann tro på Gud», varefter husfadern förrättade den sedvanliga husandakten med en betraktelse (Creutzberg, Arndt, Martensen e. d.), aftonbön (Roos bönbok eller en julbön), bönen för alla sjuka, Fader vår och Välsignelsen, varpå följde ps. 55: 4 1 Jfr N. P. Ödman: I prestgården, en julbild. Svea 1885.