142 ÁRVID RUNESTAM OCH SIXTEN SAMUELSSON kluvet virke och tätat av husmossa. Dörren med ett litet fönster på vardera sidan måste naturligtvis vara på gaveln. Golvet var jordgolv eller av täljt virke på jordbotten. Mörkt var det därinne men ingalunda brist på värme. Genom avbalkningar kunde man öka antalet rum i långstugan och få en »sikammere» eller en »framkammere».’ Åtskilliga långstugor påbyggdes med en övre byggning. I hemmanet Skåne i Grava socken, omkring 1 */2 mil NV från Karlstad, revs på 1880-talet en byggnad av denna typ, som enligt traditionen var av urgammalt datum. En av våra meddelare har beskrivit den på följande sätt: »På nedra botten var i var ända på huset ett stort rum, som räckte efter hela gavelväggen. På mitten var ett litet kök på ena sidan och en bra nog stor farstu på andra sidan. Rummet i ena ändan, som vi egentligen bodde i och hade till sovrum, matrum och mottagningsrum för främmande, hade sina två små fönster, en ofantlig stor rundspis med en glänsande järntacka framför och rappade lerväggar. Fönster, dörrar och tak hade aldrig varit målade men hade dock av ålder blivit bruna och glänsande, så att de liknade mycket de moderna möblerna. Trösklarna voro så höga som en halv meter, så att man fick nog lyfta på benet, när man skulle ut. Hur kunde man bo där? Jo, jag skall säga, att det gick an, när golvet var vitskurat, spisen vit och järntackan blankskurad, så den sken som gammalt silver, dörrar, fönster och tak rentvättade, så det sken som en nypolerad möbel; då var det hemtrevligt, och hade man därtill en brasa, som brann i spisen med en blank kaffekokare som kamrat, så var det inbjudande. Stugan på andra ändan benämndes alltid för nystugan. Det är en gammal benämning, som de visst hade i alla hus, som voro så byggda. Den var även försedd med en stor, rund spis men ingen tacka, men muren var så ofantligt stor, så bakom spisen i muren var en så kallad gruva, en öppning i mu-- ren så stor, att ett par människor lätt kunnat ligga bredvid var- 1 Om byggnadernas uppförande skulle många detaljer kunna vara att tillägga: om grundmuren, om den s. k. »mullbänken» eller »mullveta», som uppskottades kring stenfoten för att utestänga drag, om rundvirkets ersättande med bilade stockar, om olika slag av husknutar o. s. v. Utrymmet tillåter det dock icke, och vi skulle näppeligen kunna meddela något nytt eller för Värmland originellt.