144 ARVID RUNESTAM OCH SIXTEN SAMUELSSON veranda fanns då i bästa fall en »kvist», ofta blott en »tramp» (en enkel trappa utan tak) eller blott en stenhäll. Taket var alltid näver och torv liksom på långstugan och dess samtida. Det såg nog icke så prydligt ut, men var praktiskt, det gav värme och var ett vida bättre skydd mot eldfara än de yngre och eldfängda »sticktaken», som gärna »brätta» sig och som i sin tur alltmer fått vika för tegeltaken. Till en större bondgård hörde i den gamla tiden en massa uthus. Om den förut beskrivna Skånegården med den påbyggda långstugan berättar vår meddelare: »Jag tror säkert, att gården vid sin första tillkomst varit en av de förnämsta bondgårdarna i sitt slag, ty där funnos alla slags uthusbyggnader, som på den tiden fordrades: ända från lagård, stall, loge, lador, vedbod, kärrskjul, ned till smedja, bastu, kölna. Även fanns en drängbod, motsvarande drängstuga nu för tiden; det var ett litet krypin med en väggfast säng och blott ett litet fönster med en ruta, så mycket så att de kunde se, om det var dag eller natt, vidare källare, matbod, snickarbod. Allt detta var nästan byggt var för sig, så det såg ut, som det regnat ned och blitt stående, där droppen fallit. Alla dessa hus voro uppförda av grovt timmer och en del täckta med halm, en del med näver och torv.» Uthusen på denna gård lågo alltså spridda. Detta är det ursprungliga nordiska byggnadssättet, som tycks ha bibehållit sig i Värmland med en ganska stark konservatism, ty man ser ännu tydliga spår därav. På få områden torde det gamla bibehållit sig med så stor seghet som inom byggnadssättet. Man byggde som förfädren utan att veta varför. Det som för dem varit praktiskt, t. ex. i försvarssyfte, kunde för en följande tid vara opraktiskt men bibehöll sig ändå. Vid en resa i norra Värmland frapperas man ännu av de på sina ställen förekommande talrika, spridda, ofta små uthusen, alltid byggda av grovt timmer. Dit höra »bodar» i två våningar, »stolpbodar», som ibland användas till små spannmålsmagasin, »källarstugor» över en uppgrävd källargrop o. s. v. Bland »småhusen» förekom också förr i tiden på många gårdar en liten »nattstuga», vilken använts som sovrum för tillfälliga gäster och kanske även av en del av husfolket, då stugan var trång. Benämningen har