152 ARVID RUNESTAM OCH SIXTEN SAMUELSSON som mera sällan kommo till användning, såsom tenntallrikar, som egentligen icke voro i dagligt bruk, därunder stora tennfat, kopparbunkar, stenfat, stentallrikar, träkärl o. s. v. På golvet under den egentliga kärlhyllan förvarades stora bryggrytan och andra grytor och på en bredare hylla ovanför denna, »kärlbänken», övriga kokkärl och pannor. I samband med kärlhyllan är att nämna »kärlhäcken», ett såsom mycket praktiskt prisat ställ för kärl vid diskning. Den var omkring 1 fot bred, 2 fot hög och 4 fot lång och var försedd med på längden gående spjälor med täta fördjupningar uti, i vilka tallrikar och andra kärl ställdes på kant i två rader eller två »våningar». Husgerådet var av enklaste slag, till stor del av trä. Av trä voro sålunda först och främst den massa laggade kärl, i vilka ’ man förvarade vatten, dricka, brännvin och mjölk: »vassån», i vilken man bar in vattnet till »vasstönna»; »drecktönna» med en liten fyrkantig öppning, ett sprund, upptill och vid sidan nedtill ett tapphål, försett med en stor tapp, som gick ett stycke utanför hålet och i sin tur var försett med ett hål för den så kallade »svecka», d. v. s. den »tapp», som togs ur, då dryckesbägaren skulle fyllas, varvid alltså den egentliga tappen tjänstgjorde som en sorts kran; vidare den några kannor rymmande »brännvinsknaggen»; bryggtinan, i vilken man skulle lägga maltet vid brygden, liksom dricktunnan försedd med tapp och »svecka»; kollor och byttor av alla slag, dels de kollor eller stävor, som användes vid mjölkningen och som voro försedda med »öre» (en av stavarna var längre än de övriga och tjänade till handtag), dels de större, med lock försedda byttorna, i vilka mjölken hälldes och som voro av olika storlek allt efter kreaturens mängd, rymmande 3—6 kannor. För att frakta mjölken till staden använde man ännu större byttor, som i stället för helt lock hade ett sprund, det vill säga ett hål så stort som ett litet tefat, vanligen beläget åt ena sidan av byttans översida, och ett lock över detta, som passade jämnt in i det runda hålet och före avresan fastkittades med för ändamålet tillverkad deg. Till förvaring av smör begagnades likaledes träbyttor, större eller mindre. Det som emellertid alldeles särskilt utmärkte den »gamla