DEN VÄRMLÄnNDSKAa ALLMOGENS LIV UNDER GÅNGNA TIDER 153 tidens» husgeråd hos allmogen var den rika användningen av träföremål i själva bordsservisen. Slevar av trä äro väl fortfarande mycket vanliga bordspjäser. Träskedar ha ju också använts intill allra sista tiden, och än i dag torde mången gamling föredra en äkta »tannerski» framför en silver- eller nysilversked. Ofta voro träskedarna vackert målade och användes då företrädesvis vid besök av främmande. Att förfärdiga skedar var en viss konst, och man vet ännu att nämna personer, som voro väl förfarna i detta yrke. Materialet skulle om möjligt utgöras av »tanner» (hård ved, som suttit i yttre krökningen av en krokig gran eller tall), för att skedarna icke skulle nötas alltför mycket vid skurning. I ordet »skikniv», kniv att göra skedar med, har språket bevarat ett minne från fordom. Man åt med träskedar ur träfat eller trätråg. Trätallrikar förekommo också, men man hade över huvud icke så stor användning för tallrikar, då i regel hela familjen åt ur samma fat. Till borduppsättningen hörde emellertid också utom träservisen stenfat av olika storlekar, likaså tennfat, en del mycket stora, och tenntallrikar, men som sagt användes dessa i allmänhet icke dagligdags. Några kaffekoppar av porslin utan grepe nödvändiggjorde väl det begynnande kaffe- eller rågkaffedrickandet. Enskilda andra kärl av porslin liksom några skedar av silver kunde mera försigkomna allmogehem också bestå sig med, och vid större kalas lånades understundom från trakten runt omkring vad som kunde överkommas av sådana moderna ting. Gafflar med två »kängler» och bordknivar, båda med skaft av ben, synas också hava utgjort lyxartiklar. I varje fall voro de icke i bruk i vardagslag och betraktades tydligen, att döma av de gamlas berättelser, både såsom överflödiga och opraktiska. Ett utdrag ur vår mest citerade meddelares uppteckningar kan tjäna att illustrera enkelheten: »Matbordet visade även sin torftighet därigenom, att ejminsta dukning med tallrikar och knivar och dylikt kom i fråga. I de mesta hus fanns väl ej en tallrik eller kniv framme någon gång; i fall de hade några, syntes det som en överflödig lyx att ha dem framme. Var och en skalade sin potatis med nageln på sin tumme. Medan han skalade potatisen, fick han lägga sillbiten