154 ARVID RUNESTAM OCH SIXTEN SAMUELSSON på bordet. Brödet låg på släta bordet, potatisen i ett trätråg. Om de hade mjölk, var den i ett fat, den alla med sin träsked håvade till sig av innehållet ur. Om det var dricka, var den i en träkanna eller ett tennstop, som alla drack av. Inte var det att vara grannlaga, med vem man drack efter. Vällingen östes upp i stora fat, så flera åt ur samma fat, ävenså gröt. Vad som anrättades i stekpannan, fick vara i den, tills var och en vid bordet fick ta det han skulle ha, i fall ej matmodern delte ut på brödbitar.» Av övriga husgeråd är att nämna de talrika kopparkärlen: kittlar, bunkar etc. av alla storlekar, alltifrån den stora kittel, som kunde ersätta »vasstönna», till den lilla kastrullen, i vilken man kokade mat åt småbarnen. Vidare märkas morteln av järn eller sten och mortelstöten. För saltkrossningen och kaffemalningen var emellertid denna väl liten, och därför användes för sådana ändamåäl i stället »salthalla», en hall av skiffer, på vilken det grova saltet krossades med en väl vald, rund sten, och »kaffetråge» eller »kaffekvarna», ett tråg, i vars botten det brända kaffet eller rättare den brända rågen utströddes, varefter den söndermaldes genom att överfaras med ett hjul av fast trä med en pinne igenom och ett handtag på vardera sidan. Foga vi härtill, att man i regel bestod sig med tvättskål av sten och för manglingen av tvättade kläder en »kaveldoning», bestående av »kaveln», omkring vilken det tvättade lindades, och »fjörda», en meterlång, släthyvlad planka med handtag, med vilken man tryckte på kaveln och drev den runt, samt bakverktyg, för vilka i det följande kommer att redogöras, så torde det väsentliga av föremålen inomhus vara återgivet. Av redskapen utomhus må för utrymmets skull endast det allra viktigaste omnämnas. Hit hör då framför allt »kördoningen». Ty till en bondgårds allra förnämsta inventarier hörde ju då liksom nu hästen och de redskap, som denna nödvändiggjorde. Arbetsvagnar förekommo icke. För varje häst ansågs endast ett par hjul tillräckliga, och dessa apterades för olika ändamål, dels för »grannåkning» till kyrka och stad, då ovanpå hjulparet placerades ett »säckkärrskrov» med stol på men utan fjädrar, dels för bärgningen av skörden, då »säckkärrskrovet» ersattes av ett