DEN VÄrmLÄnDdSKa ALLMOGENS LIiV UNDER GÅNGNA TIiDER 157 mer eller mindre »hemmagjorda», så hämtade man också i regel allt man behövde till mat och kläder ur de egna åkrarna, ladugårdarna och visthusbodarna. Och liksom borduppsättningen var också maten av enklaste slag. Här må blott några stickprov på allmogekost lämnas. Rågmjölsgröt en gång om dagen hörde till det normala. I fattiga hem hände det, att man fick nöja sig med denna rätt till både frukost, middag och kväll. Den kokades ej med visp utan med »grötkäpp», en barkad och skrapad grenig talltopp, på vilken något mer än en tum av grenarna lämnats kvar. Denna käpp användes även vid tillredningen av »nävgröt», som bestod av skrämjöl, vatten och salt och kokades så fast, att man kunde hålla den i näven, när man doppade stycken eller klimpar av den i flottet i den mitt på bordet placerade fläskpannan. En icke ovanlig rätt var »kröftninger», som tillagades av huvudsakligen samma råmaterial. »Man kokte något fett ben eller fläsksvål i vatten, gjorde en röra av mjöl och vatten med salt i, och så tog man med en sked eller en slev små klimpar och släppte i det kokande spadet. Så var den rätten färdig. Den fick ätas utan någon ’eftermat’»”. Panngröt var också en ganska vanlig rätt. Den tillreddes av vatten och skrämjöl, varefter den överhälldes med fläskflott. »Joläppelmos» (potatispuré) ansågs som en riktigt läcker mat, och mossmörgås med en sillbit till betraktades som en synnerligen välsmakande föda vid arbetet ute på åker och äng. Därtill hörde ock »blanne» av mjölkvatten (»vassblanne») att skölja ned läckerheterna med. »Joläppelpannkaka» av råriven potatis, blandad med litet mjölk och mjöl, var en vanlig »assvalsmat». Vällingen tillreddes väl i regel av havremjöl, men det hörde alls inte till sällsyntheterna, att den var lagad av grovt rågmjöl. »Den smakade ej så illa, men fick den stå i fatet en stund, blev ett skinn så tjockt, att man kunde gå torrskodd över fatet.» Blodet efter slaktade djur var man mycket mån om att taga vara på. Av blodet efter kalvar och får gjordes strykpalt eller handpalt. Somliga kallade den också »kusser», en lämplig »assvalsmat». En vanlig matsedel i vardagslag var således följande: Till »fördaggeln», varmed dagen