- Project Runeberg -  En bok om Värmland av värmlänningar / Del III /
177

[MARC] With: Hugo Hildebrandsson, Sixten Samuelsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: Contributor Sixten Samuelsson died in 1956, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om den värmländska allmogens liv i helg och söcken under gångna tider. Av Arvid Runestam och Sixten Samuelsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN VÄRMLÄNnNDSKAa AlLMOGENS LIV UNDER GÅNGNA TIDER 177 Kommo hantverkare, innan den ordinarie ljusstöpningen ägt rum på hösten, hände det, att man för tillfället måste tillverka ett »formljus» i en särskild »forma», ett bleckrör av ett ljus’ tjocklek. Ned i detta rör och genom ett hål i dess botten förde man en veke, som hängde över en sticka i övre ändan av forman, slog så en knut på veken på rörets undersida, så att den ej kunde glida tillbaka, och kletade deg omkring. Så hälldes den smälta talgen i forman, som sedan hängdes ut, för att dess innehåll skulle »startne». Därefter sänktes forman hastigt ned i hett vatten, och ljuset drogs ut ur den, färdigt att sättas i staken. Ännu under 1800-talet kände emellertid allmogen i Värmland i vida större utsträckning, än man kunde vara böjd att tro, ännu ursprungligare eldgörningsmetoder, som förtjäna nämnas, då knappast från något land i Europa så goda uppteckningar härom före- - finnas.’ För blott några årtionden sedan visste ännu de gamla, huru man kunde åstadkomma gnideld genom att gnida tvenne trästyckens ytor mot varandra och vrideld genom att vrida eller drilla ett något tillspetsat trästycke mot ett annat. Träet bragtes att glöda, och sedan överfördes elden till något lättantändligt ämne, vanligen »knösk» (fnöske). I folkspråket fortleva sådana primitiva sätt att göra eld under benämningen »nöell» och »növarme». Från Sillerud berättas t. ex., att skolgossarna i en skogsby på lek gnedo mot varandra tvänne slättäljda björkstickor och så hastigt brände varandra på halsen. Man kunde också få eld genom att gnida med en vidja kring ett torrt stycke trä, genom att draga en stör i springan mellan två gärdsgårdsstörar och med tillhjälp av slagan. Av den sistnämnda metoden finnas flera beskrivningar; »hannvalen» (handtaget) hölls av en person upp och ned på golvet eller med ena ändan stödd mot bröstet och den andra mot loggolvet, medan »dängeln» klämdes i rät vinkel mot väggen. Elden åstadkoms genom att en annan person skrubbade den fria ändan av dängeln mot logväggen. Från Älgå har berättats, att man ute i skogen kunde göra »nödeld» genom att vrida ett tåg över en mellan knäna fasthållen torr gran- eller 1 Det efterföljande är helt och hållet hämtat ur en uppsats av N. Keyland i Fataburen (se litt -fört.). 12 — uo102. Värmland. III.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 29 17:26:04 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebovarm/3/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free