Note:
Contributor Sixten Samuelsson died in 1956, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Om den värmländska allmogens liv i helg och söcken under gångna tider. Av Arvid Runestam och Sixten Samuelsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VÄRMLÄNnNDSKAa AlLMOGENS LIV UNDER GÅNGNA TIDER 177
Kommo hantverkare, innan den ordinarie ljusstöpningen ägt
rum på hösten, hände det, att man för tillfället måste tillverka
ett »formljus» i en särskild »forma», ett bleckrör av ett ljus’
tjocklek. Ned i detta rör och genom ett hål i dess botten förde
man en veke, som hängde över en sticka i övre ändan av
forman, slog så en knut på veken på rörets undersida, så att den
ej kunde glida tillbaka, och kletade deg omkring. Så hälldes
den smälta talgen i forman, som sedan hängdes ut, för att dess
innehåll skulle »startne». Därefter sänktes forman hastigt ned i
hett vatten, och ljuset drogs ut ur den, färdigt att sättas i staken.
Ännu under 1800-talet kände emellertid allmogen i Värmland
i vida större utsträckning, än man kunde vara böjd att tro, ännu
ursprungligare eldgörningsmetoder, som förtjäna nämnas, då
knappast från något land i Europa så goda uppteckningar härom före-
- finnas.’ För blott några årtionden sedan visste ännu de gamla,
huru man kunde åstadkomma gnideld genom att gnida tvenne
trästyckens ytor mot varandra och vrideld genom att vrida eller
drilla ett något tillspetsat trästycke mot ett annat. Träet bragtes
att glöda, och sedan överfördes elden till något lättantändligt
ämne, vanligen »knösk» (fnöske). I folkspråket fortleva sådana
primitiva sätt att göra eld under benämningen »nöell» och
»növarme». Från Sillerud berättas t. ex., att skolgossarna i en
skogsby på lek gnedo mot varandra tvänne slättäljda björkstickor
och så hastigt brände varandra på halsen. Man kunde också få
eld genom att gnida med en vidja kring ett torrt stycke trä,
genom att draga en stör i springan mellan två gärdsgårdsstörar
och med tillhjälp av slagan. Av den sistnämnda metoden finnas
flera beskrivningar; »hannvalen» (handtaget) hölls av en person
upp och ned på golvet eller med ena ändan stödd mot bröstet
och den andra mot loggolvet, medan »dängeln» klämdes i rät
vinkel mot väggen. Elden åstadkoms genom att en annan person
skrubbade den fria ändan av dängeln mot logväggen. Från Älgå
har berättats, att man ute i skogen kunde göra »nödeld» genom
att vrida ett tåg över en mellan knäna fasthållen torr gran- eller
1 Det efterföljande är helt och hållet hämtat ur en uppsats av N. Keyland i
Fataburen (se litt -fört.).
12 — uo102. Värmland. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Nov 29 17:26:04 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ebovarm/3/0183.html