176 ARVID RUNESTAM OCH SIXTEN SAaMUELSSON använde flinta och fnöske för att få eld, och »elltypongen» torde väl ännu finnas i något gammalt hem. Även om talgljusen icke haft så stor praktisk betydelse som stickblossen, voro de dock av gammalt alldeles oumbärliga. Särskilt vissa hantverk krävde bättre och stadigare belysning, än den fladdrande, ojämna och rykande lågan från blossen kunde skänka. För hantverkarna voro därför egentligen också »tjockljusen» avsedda. Var det riktigt noga, måste rent av två sådana ljus lysa dem vid arbetet. Smalare än tjockljusen voro halvljusen och ännu smalare, ofta så att hela veken lyste igenom, de egentliga »dankarna», som gjordes sist, sedan den mesta och bästa talgen var slut. På samma gång som tjockljusen stöptes tregrensljuset, ett förebud till julen, för vilken det särskilt var avsett. Mera till prydnadsljusen hörde väl också »lönta», som stöptes till en tjocklek av en makaron av talg och bivax, som för hand smetades fast på en ljusgarnsveke och virades i en rulle, vilken sedan vecklades upp, allt eftersom den brann. Stöpningen tillgick sålunda: På tillräckligt antal iordninglagade pinnar upphängdes ljusvekar, dubbelt så långa som ljusets längd, tre, fyra à fem vekar i rad på varje pinne, och de båda nedhängande -halvorna av varje veke hoptvinnades. Pinnarna fingo vila på två mellan tvenne stolar lagda störar, en spann eller en så fylldes med kokande vatten, däri sattes smörkärnan, likaledes med kokande vatten uti och kokande ljustalg ovanpå ända till brädden, säå att talgen i kärlet fick en höjd av de tillredda vekarnas längd. Så började neddoppningen av vekarna i den flytande talgen, en pinne i sänder. De tre à fem vekarna på den sänktes hastigt ned och lyftes lika hastigt upp, pinnen lades med sina talgiga vekar åter på störarna, och proceduren upprepades med nästa pinne, tills man genomgått dem alla. Så började man med den första igen, på vars vekar talgen då redan stagnat, och upprepade så neddoppningen, ända tills ljusen fått den avsedda tjockleken. Men fort måste neddoppningen ske, ty eljest smälte ljusen och blevo smalare i stället för att tilltaga i tjocklek. Efter stöpningen upphängdes de i taket att torka, innan de nedlades i sitt förvaringsrum.