186 ARVID RUNESTAM OCH SIXTEN SAamUELSSON likfärden deltagande skotta igen den. Personalier förekommo allmännare än nu. Att bröllopen i förmögna allmogehem firades med all tänkbar ståt och räckte i dagarna tre är välbekant. I äldre tider red : brudparet i stort följe med förridare och spelmän till kyrkan. Lloyd har bevittnat ett sådant kyrkbröllop i Norra Råda och funnit det värt att anteckna bland sina björnhistorier. I Borgströms Resa och hos Schröder finnas mera detaljerade skildringar av värmländska bondbröllop. Bruken ha säkert växlat något på olika orter. Här återgivas endast några spridda anteckningar, företrädesvis meddelade av en nära nittioårig, ännu levande spelman, i sin ungdom en av Karlstadstraktens mest anlitade. Bröllopet föregicks av stora tillrustningar, så »dä va änne e plåga för folk, som skulle ha bröllop». Det hörde till god ton, att gästerna medförde riklig förning, men man kom icke heller tomhänt från bröllopsgården. I Älvdalen skickade man i förväg »brösskål» (förning) i fint flätade »brösskålskorgar». Där förekom också en så kallad »utdreck» hos brudens föräldrar dagen före bröllopet, och ännu i mannaminne hade man »tjänestdränger», som lade fram »dyner» för brudparet eller hjälpte »pälpigan» att hålla upp brudpällen. Första dagens bröllopsmåltid hölls i nastugan (på övre botten), om sådan fanns. Det kunde vara så mycket folk, att det blev ända till tre varv eller »bordssättningar». Brudparet fick sitta hela tiden. Det tycks ha hört till god ton, att gästerna skulle krusas och vara hårdbedda. Åtminstone berättas från Älvdalen, att värdarna fingo truga och draga dem i armarna och i håret, och ändå kunde det hända, att de »kutte ut». Två »källervaler» (värdar) hade hand om brännvin och öl, och det var hedersamt, om det fanns »seltummar» (silvertumlare) att servera i. Under måltiden höll prästen tal till de nygifta, och så gavs i »brurskålen». Till de högtidligaste ögonblicken hörde, då »brurgröten» (risgrynsgröt) bars in, vilket skedde under spelmansmusik. Till brurgröten skulle gästerna rimma, och det kunde bli mustiga versprov. Skämt och upptåg av mycket påtaglig humor hörde till, ju tokigare desto bättre. Vid ett bröllop inträffade, att en pojke bland gästerna sprang på bordet och bjöd på dricka, men till