Note:
Contributor Sixten Samuelsson died in 1956, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Om den värmländska allmogens liv i helg och söcken under gångna tider. Av Arvid Runestam och Sixten Samuelsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186 ARVID RUNESTAM OCH SIXTEN SAamUELSSON
likfärden deltagande skotta igen den. Personalier förekommo
allmännare än nu.
Att bröllopen i förmögna allmogehem firades med all tänkbar
ståt och räckte i dagarna tre är välbekant. I äldre tider red :
brudparet i stort följe med förridare och spelmän till kyrkan.
Lloyd har bevittnat ett sådant kyrkbröllop i Norra Råda och
funnit det värt att anteckna bland sina björnhistorier. I Borgströms
Resa och hos Schröder finnas mera detaljerade skildringar av
värmländska bondbröllop. Bruken ha säkert växlat något på olika
orter. Här återgivas endast några spridda anteckningar,
företrädesvis meddelade av en nära nittioårig, ännu levande spelman, i sin
ungdom en av Karlstadstraktens mest anlitade. Bröllopet föregicks
av stora tillrustningar, så »dä va änne e plåga för folk, som skulle
ha bröllop». Det hörde till god ton, att gästerna medförde riklig
förning, men man kom icke heller tomhänt från bröllopsgården. I
Älvdalen skickade man i förväg »brösskål» (förning) i fint flätade
»brösskålskorgar». Där förekom också en så kallad »utdreck» hos
brudens föräldrar dagen före bröllopet, och ännu i mannaminne
hade man »tjänestdränger», som lade fram »dyner» för brudparet
eller hjälpte »pälpigan» att hålla upp brudpällen.
Första dagens bröllopsmåltid hölls i nastugan (på övre
botten), om sådan fanns. Det kunde vara så mycket folk, att det
blev ända till tre varv eller »bordssättningar». Brudparet fick
sitta hela tiden. Det tycks ha hört till god ton, att gästerna
skulle krusas och vara hårdbedda. Åtminstone berättas från
Älvdalen, att värdarna fingo truga och draga dem i armarna och i
håret, och ändå kunde det hända, att de »kutte ut». Två
»källervaler» (värdar) hade hand om brännvin och öl, och det var
hedersamt, om det fanns »seltummar» (silvertumlare) att servera i. Under
måltiden höll prästen tal till de nygifta, och så gavs i »brurskålen».
Till de högtidligaste ögonblicken hörde, då »brurgröten»
(risgrynsgröt) bars in, vilket skedde under spelmansmusik. Till
brurgröten skulle gästerna rimma, och det kunde bli mustiga
versprov. Skämt och upptåg av mycket påtaglig humor hörde till, ju
tokigare desto bättre. Vid ett bröllop inträffade, att en pojke
bland gästerna sprang på bordet och bjöd på dricka, men till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Nov 29 17:26:04 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ebovarm/3/0192.html