- Project Runeberg -  En bok om Värmland av värmlänningar / Del III /
185

[MARC] With: Hugo Hildebrandsson, Sixten Samuelsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: Contributor Sixten Samuelsson died in 1956, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om den värmländska allmogens liv i helg och söcken under gångna tider. Av Arvid Runestam och Sixten Samuelsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN VÄRMLÄNDSKAa ALLMOGENS LIV UNDER GÅNGNA TIDER 185 Som högtid närmast julen i betydelse kom midsommar. Den föregicks också liksom julen av en grundlig städning inne och ute. Gårdsplanen måste hyfsas, husets ingång kransas med björklöv och skorstenen vitstrykas, så att den stack bjärt av mot det gröna torvtaket. Inne i stugan, där med sommarens inträde eldningen för värmens skull flyttats till köket, i den mån kåven övergått till sådant, kritmålades spis och väggar, ströddes löv på golvet och placerades en stor lövruska i spisen. På enskilda ställen förekom väl också en majstång, och ungdomen samlades midsommaraftonen till ringlekar och dans, men endast byns egen ungdom. En mycket populär högtid var också »Lussotta» (d. 13 dec.). Den firades även av de fattigaste. »Då förtäras nästan alla rev- bensspjäll i Värmland», säger landshövding af Wingård (1822). Man steg upp i verklig otta, åt och drack och gick sedan gärna till sängs igen. »Luciabrud» tycks allmogen föga ha känt. Som tillfälliga avbrott i vardagslivet kunna nämnas, huru man efter slutad skörd bjöd på »skårgröt» eller »löktgröt», och huru grannkvinnorna sällan försummade att uppvakta med »barnsängsgröt». Från Dalby uppgives, att Tomedag (21 dec.) var en bemärkelsedag, ty då slog man tappen ur brännvinstunnan, och tiden mellan Tomedag och jul kallades »lellgovala», vilket sedan fått betyda en tid, då man hade det bra. Så ha vi de särskilda fästerna dopöl, gravöl och bröllop eller jässbö (gästabud). Dopet tog man på den tiden oändligt mycket allvarligare än nu. Söndagen efter födelsen skulle barnet till kyrkan att döpas, om det också var kallaste vintern. Modern kunde icke följa med, utan man vidtalade »pigfaddrar» och »drängfaddrar», och deras uppgift »vid föräldrarnas frånfälle» tycks icke ha ansetts som blott en formsak. När man kom hem från »döpinga», skulle det vara »lite fägnan», och de inbjudna gåvo då i »dopskålen». Vid begravning förekommo icke kransar eller blommor. När liktåget kom, mötte präst och klockare vid kyrkporten, och så gick man till graven. När liket sänkts ned i den, brukade de i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 29 17:26:04 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebovarm/3/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free