DEN VÄRMLÄNDSKAa ALLMOGENS LIV UNDER GÅNGNA TIDER 185 Som högtid närmast julen i betydelse kom midsommar. Den föregicks också liksom julen av en grundlig städning inne och ute. Gårdsplanen måste hyfsas, husets ingång kransas med björklöv och skorstenen vitstrykas, så att den stack bjärt av mot det gröna torvtaket. Inne i stugan, där med sommarens inträde eldningen för värmens skull flyttats till köket, i den mån kåven övergått till sådant, kritmålades spis och väggar, ströddes löv på golvet och placerades en stor lövruska i spisen. På enskilda ställen förekom väl också en majstång, och ungdomen samlades midsommaraftonen till ringlekar och dans, men endast byns egen ungdom. En mycket populär högtid var också »Lussotta» (d. 13 dec.). Den firades även av de fattigaste. »Då förtäras nästan alla rev- bensspjäll i Värmland», säger landshövding af Wingård (1822). Man steg upp i verklig otta, åt och drack och gick sedan gärna till sängs igen. »Luciabrud» tycks allmogen föga ha känt. Som tillfälliga avbrott i vardagslivet kunna nämnas, huru man efter slutad skörd bjöd på »skårgröt» eller »löktgröt», och huru grannkvinnorna sällan försummade att uppvakta med »barnsängsgröt». Från Dalby uppgives, att Tomedag (21 dec.) var en bemärkelsedag, ty då slog man tappen ur brännvinstunnan, och tiden mellan Tomedag och jul kallades »lellgovala», vilket sedan fått betyda en tid, då man hade det bra. Så ha vi de särskilda fästerna dopöl, gravöl och bröllop eller jässbö (gästabud). Dopet tog man på den tiden oändligt mycket allvarligare än nu. Söndagen efter födelsen skulle barnet till kyrkan att döpas, om det också var kallaste vintern. Modern kunde icke följa med, utan man vidtalade »pigfaddrar» och »drängfaddrar», och deras uppgift »vid föräldrarnas frånfälle» tycks icke ha ansetts som blott en formsak. När man kom hem från »döpinga», skulle det vara »lite fägnan», och de inbjudna gåvo då i »dopskålen». Vid begravning förekommo icke kransar eller blommor. När liktåget kom, mötte präst och klockare vid kyrkporten, och så gick man till graven. När liket sänkts ned i den, brukade de i