226 ARVID RUNESTAM OCH SIXTEN SAamUELSSON säj (Grava). (Till ett elakt barn): Om du griner, så går dä muler (moln) på väjja (Vitsand). Den som juger, så stäl han åu (S. Finnskoga). Dä va rart främmande, sa käringa, feck se Lasse-Maja (Gustav Adolf). Nu förstår ja schäsen, sa fan, när han ok på valtern — förstå sammanhanget (Brunskog). Va de vägen, sa käringa, körde i dike (Gustav Adolf)? När dä vill säj, så griser råen (fargalten), när dä inte vill säj, så griser inte nåen (Näset). Källor. Ovanstående uppsats är ett resultat av en samverkan i den formen, att den i titelrubriken först nämnde förf. behandlat den övervägande delen av det egentliga allmogelivet, medan den senare ensam är ansvarig för avdelningen om folktron och på sin lott haft forskningen i arkiv och studiet av tryckt litteratur. Till största delen är uppsatsens första avdelning dock byggd på muntliga eller skriftliga meddelanden från ett flertal personer, till vilka förf. härmed framföra ett vördsamt tack. Särskilt stå vi i stor tacksamhetsskuld till doc. Runestams föräldrar, herr J. Jonsson och fru A. Jonsson, nu bosatta i Kil, förut under större delen av sitt liv i Skåne, Grava socken. Den senares skriftliga anteckningar ha i stor utsträckning citerats i det föregående. För mången anvisning stå vi ock i tacksamhetsskuld till kyrkoherde C. W. Bromander. Av otryckta källor ha flitigt utnyttjats, i synnerhet för avdelningen om folktron, Värmländska landsmålsundersökningens samlingar, som år 1920 överlämnades till Landsmålsundersökningens arkiv i Uppsala Universitets bibliotek. Ovannämnda undersökning* utfördes i huvudsak under 1800-talets sista och 1900-talets första årtionde, leddes av en styrelse i Uppsala, som bestått av professor P. A. Geijer, ordförande (död 1919), professor A. Noreen, skattmästare, och numera rektor G. Kallstenius, sekreterare till 1907, då efterträdd av S. Samuelsson, och som nu slutfört sitt arbete, samt verkställdes av uppsalastudenter, som härför åtnjöto skälig ersättning. Denna undersökning var ju i första rummet språklig och hade till syfte insamlandet av material, som skulle ge en grundlig kännedom om dialekterna, men därunder upptecknades också ett stort antal s. k. textprov, som innehålla värdefulla upplysningar om folktro och folksed. Dessa. texter ha i stor utsträckning brukats som källor särskilt för senare delen av denna uppsats. Uppteckningarna från älvdalssocknarna Södra Finnskoga, Dalby, Norra Ny, Ekshärad, Gustav Adolf, Norra Råda och Sunnemo äro förf:s egna, likaså en del från Grava (så den gamle spelmannens minnen). Ur älvdalsuppteckningarna äro de flesta »historieproven» hämtade. Bland de många primärmeddelarna må särskilt nämnas Johannes Stenström, Nytorp, Letafors i Södra Finnskoga, vilken under åren 1898 och 1899 lämnat rika bidrag till materialet från Älvdals härad. Ur andras texter ha särskilt använts uppteckningar av rektor G. Kallstenius från Färnebosocknarna Rämen, Brattfors, Gåsborn m. fl., av numera hovrättsnotarien N. Dalberg från Brunskog och Boda (Jösse härad), lektor K. Kärre från Kil och Frykerud (Kils härad) och redaktör P. G. Norberg från Väse, Ölme, Varnums och Visnum-Kils socknar samt framlidne hovrättsnotarien S. Lagerlöf från Lekvattnet och 1 Jämför S. Samuelsson, Värmländska landsmålsundersökningen, Sv. Landsmålen 1912.