Note:
Contributor Sixten Samuelsson died in 1956, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Finnarna i Värmland intill 1600-talets slut av Erik Falk
- Förutsättningarna för finnarnas inflyttning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230 Erik Falk
Om man undersöker, vilka trakter det är, som varit eller ännu
äro bebodda av finnar, finner man, att bebyggelsen har varit
beroende av vissa naturliga förutsättningar. Finnarna ha
huvudsakligen slagit sig ned i de högläntare skogsbygderna; utanför dessa
påträffar man dem endast i enstaka fall. De mera öppna
slättländerna kring sjöarna och älvdalarna hade en fast befolkning,
redan innan den finska inflyttningen började. Grunden härtill
finner man redan i landets geologiska historia. Vid istidens slut
sträckte sig ett brett bälte av öppet vatten tvärs över mellersta
Sverige. Av Värmland lågo de södra delarna, nuvarande
Vänersslätten, under vatten, och vikar från havet sträckte sig ett stycke
norrut i dalgångarna. På havsbottnen avsatte sig leror, vilka
sedan efter landhöjningen kommo att bilda ytlagren på slätterna.
I floddalarna, främst Klarälvsdalen, avlagrade sig även sand, som
bildade små slätter utmed stränderna. När invandringen av svenskar
til Värmland skedde söderifrån, slogo sig nybyggarna helst ned
på ler- och sandslätterna, därför att dessa voro tämligen fria från sten
och därför lätt kunde brukas och upplöjas med användande av
vanlig plog. Här utbredde sig tidigt åkrarna, och vid slutet av
1500-talet finner man, att slättbygderna över allt voro odlade,
om än ej åkerjorden ännu på långt när hade samma omfattning,
som den sedan fått.
Mellan de odlade bygderna utbredde sig de vidsträckta
skogarna. Marken hade här ej sänkts under havsytan, lerlagren
saknas, och i stället täckes jordytan av morängrus, som
inlandsisen lämnat efter sig. Denna mark är starkt stenbunden och
i följd därav hårdbrukad. Den som här ville taga upp jord, måste
först bryta sten, emedan det eljest var omöjligt att plöja med den
vanliga plogen. Nybyggarna undveko därför dessa marker, fastän
det visat sig, att jorden även där kan giva goda skördar, när
den blivit väl brukad. Några fasta nybyggen upptogos sålunda
ej på skogarna, utan mellan de odlade bygderna bredde sig
milsvida obebyggda trakter. Man kunde, visserligen med någon
överdrift, tala om tolv-mila-skogen mellan Värmland och Norge och
tio-mila-skogen mellan Värmland och Dalarna.
Dessa skogsbygder voro likväl ej utan ekonomisk betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Nov 29 17:26:04 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ebovarm/3/0236.html