FINNARNA I VÄRMLAND INTILIL 1600-TALETS SLUT 231 för befolkningen. Virket i skogen behövdes till byggnader, till redskap och till bränsle. Men då skogarna voro så vidsträckta, var det endast närmast byarna och gårdarna, som man behövde taga vara på virket. I de avlägsnare delarna av skogarna brydde man sig ej om att tillvarataga träet utom möjligen ett eller annat mastträd. Endast i närheten av gruvor och hyttor, vilka förbrukade väldiga mängder av byggnadsmaterial och bränsle, kunde det bliva fråga om att verkligen taga vara på det mesta av träet i skogen. Där var även kolningen av vikt. Jakten var ännu av stor betydelse för befolkningen i de trakter, som gränsade till de stora skogarna, och lämnade viktiga bidrag till befolkningens näring, varjämte skinnen voro av stort värde. Det bästa villebrådet var älgen, som i Värmland synes ha förekommit i mycket stort antal. Men även björnen var ett eftersökt byte, och ännu byggde bävern i vattendragen och blev föremål för jakt. En del av skatten betalades i hudar. Även fiskevattnen ute i skogarna utnyttjades. Främst var likväl skogen värdefull för inbyggarna såsom betesmark. Vid denna tid förekom ej odling av foderväxter; den upplöjda jorden var ej större, än att den behövdes för odlingen av säd och rotfrukter. Om sommaren fick boskapen beta i skogen ofta en eller annan mil från byn. Från ängar och myrar i skogen insamlades även det merendels mycket sparsamma vinterfodret. Man uppsökte främst gläntorna i skogarna och myrmarkerna. Såsom ett medel att förbättra betet kände man svedjandet, som var gammalt i landet och sålunda ej införts genom finnarna. Från svedjan skördades först råg, men sedan fick den tjäna som betesmark. Fodret fick merendels stå ute, tills det kunde hemköras på vinterföret. Här och var uppfördes vid gläntor i skogen små säterstugor, en och annan bod för fiskredskapen låg vid sjöarna och älvarna. Eljest saknades mänskliga bostäder på de stora skogsvidderna. För Sveriges regering fanns emellertid ett starkt intresse av att dessa vidsträckta marker bättre utnyttjades. Från de stora skogsbygderna utgick endast obetydlig skatt till kronan; där uppstodo ej några nya hemman, som kunde skattläggas och sedan