FINNARNAa I VÄRMLAND INTILL 1600-TALETS SLUT z61 orkade icke gå någon vart». Hare gick in till Höljes en afton med sin bössa, hund, matsäck och björnhuden, tog in hos Bengt och fick mat både till kväll och frukost. På morgonen yrkade Bengt ånyo på ersättning för älghuden, men Hare vägrade. Bengt skickade då en systerson efter folk från en annan stuga, för att de skulle hjälpa honom att taga av Carl hans saker och binda honom. När de kommo, voro Carl och Bengt redan i strid; men nu kommo de andra och bultade på honom och togo från honom hans saker. Bland dem voro även två »norrbaggar»1, som flytt ur Norge för sina brott. Carl slet sig lös, varför man skyndade efter tömmar för att binda honom och föra honom till Karlstad. Men Knut, en av norrmännen, grep Carls bössa, sägande: »Det skall icke ske; kommer han lös, så drager han åt Norge och röjer mig och Måns, att vårt liv är borta. Efter han är ingen konungsman? i Sverige, så törs jag väl låta löpa lodet igenom honom.» Därmed sköt han ihjäl honom och släpade honom över till en holme i älven, där han begrov honom. Srtället visas än i dag, och holmen kallas Mordholmen. Ett annat exempel kan anföras, då bönderna själva togo sig rätt. Peder finne i Bogen, Gunnarskog klagade 1641 på tinget över att flera bönder från Fryksdalen kommit till honom och med våld tagit ifrån honom fyra älghudar, en brännvinspanna, en kittel, en sabel, tre yxor och något bröd. De anklagade erkände sig hava gjort detta, men orsaken var, att Peder med sina inhysesfinnar varit på deras skog utan lov och skjutit 9 älgar och fört dem hem till sig; de menade då, att de kunde av honom taga så mycket, som älgarna voro värda. Rätten förklarade, att man visserligen, om man träffade finnarna i skogen på bar gärning, kunde taga från dem vad de hade och föra det till tinget, men att man ej hade rätt att gå in i någons hus och taga något utan laga dom. Bönderna dömdes därför att böta 3 mk var för hemfridsbrott och återlämna de tagna sakerna. Peder åter fälldes till att ersätta älgarna och fick dessutom böta 40 mk, för att han hyst lösfinnar. 1 Aven i domböckerna användes nästan alltid vid denna tid om norrmännen ordet »baggar». 2 Finnar ha någon gång fått anställning som kronojägare. Knut ville antagligen säga, att finnen ej var någon kronojägare, varför han tordes skjuta honom.