FINNARNA I VÄRMLAND INTILL 1600-TaLETS SLUT 263 Att förhindra olaga älgjakt i dessa vidsträckta bygder var otänkbart, och det är väl troligt, att finnarnas tjuvskytte starkt bidragit till att minska den rika älgstammen inom landskapet. Även antalet björnar som fälldes var ganska stort. 1651 vittnade t. ex. nämnden i Färnebo, att Peder Örjansson i Örlinden fällt 1 gammal björn, Christoffer i Sundsjön 2 gamla och 2 unga björnar, Nils Bertilsson i Skåltjärnshyttan 2 gamla och 3 unga björnar o. s. v. 1674 intygades på Fryksdalstinget, att det året fällts 26 björnar. Fisket. Även fisket var föremål för strid, fastän ej i så hög grad som jakten. Det klagades dock, som redan är omtalat, över att finnarna stulo eller förstörde fiskredskap och togo bort båtar. 1662 klagade ägaren till Ufve (Uddeholm) Harald Posse, att en finne vid Älgsjön satt laxhus på hans ägor. Betecknande torde följande utdrag ur Fryksdals dombok för 1648 vara: »Näst klagade Olof Halstensson i Torsby och Jon Nilsson i Rådom i Fryksände socken, att när häradslänsmannen och nämnden efter laga befallning synte Sigfrid Josefsson och Lasse Clemetsson neder att upptaga sig ett torp vid Runnsjön i samma socken, så blev dem sagt, att de skulle hava sitt fiske allenast i tjärnarna väster ifrån Runnsjön i samma socken, men intet i Runnsjön, eftersom han skulle vara behållen för bolbyarne Torsby och Rådom, och det vid 40 mk vite. Icke desto mindre hava bemälte Sigfrid och Lasse tagit deras ekestockar och farit med och fiskat några gånger i Runnsjön. Bemälte Sigfrid och Lasse tillbuda intet att neka och dölja detsamma utan kändes därvid, menandes de skulle få fiska runt omkring sig, oaktat synemännen hade dem det förbjudit. Så emedan rätten ej kunde denna Sigfrids och Lasses gärning och ursäkt gilla, därför voro de för detta förfarande dömda att böta var sina 40 mk.» Ibland grälade finnarna även sins emellan om fisket. Christoffer i Sundsjön blev sålunda anklagad för att ha huggit sönder ett laxkar för Matts Philipsson i Älgsjön och dömdes att bygga upp laxkaret, ersätta skadan efter mätismanna ordom och böta 3 mk. Betesmarken. Lika viktig som striden om villebrådet och fisken, om ej ännu viktigare, var striden om betet för kreaturen.