FINNAaRNa I VÄrRmMLAanND INTILL 1600-TALETS SLUT 269 blev avsagt», heter det i domboken för 1648, »att när någon vill fälla någon skog till svedjeland, så skall han först gå till befallningsmannen och begära några synemän av nämnden eller kyrkosexmän, så många, som kunde behövas, vilka skola bleke ut och mäta, huru mycket han må fälla och sedan berätta tillbaka, att det må bliva uppskrivet på en särdeles längd. Och skola synemännen se därpå, att de icke efterlåta någon den skog, som intet duger att kola upp, ej heller mera än en kan hava makt att uppkola.» Här var tydligen meningen i enlighet med skogsordningen, att det därtill dugliga virket skulle användas till brännande av träkol, innan svedjelandet påtändes. Särskilt förbud utfärdades mot att hugga ungskog, som ej dugde till kolning. I de andra häradena kunde man ej förfara lika strängt, men även där påbjödos skogsordningens bestämmelser, och bruksägarna strävade efter att där införa samma ordning som i Bergslagen. Det var likväl på den tiden ännu svårare än nu att efterse tillämpningen av en sådan lag som denna. Såväl finnar som svenskar synas i början ha huggit och svedjat ungefär, som de förut varit vana. Följden blev ständigt bötfällande. Ibland framfördes klagomålen av enskilda jordägare, då någon svedjat på deras mark, ibland av länsman eller fogde. 1646 berättas i Fryksdals dombok: »Samma dag kom för rätten Peder Olofsson i Vadietorp, Fryksände socken och beklagade sig, hurusom finnarna Mårten Larsson och Henrik Larsson på Basteskogen där i socknen gjorde honom och hans grannar stort inpass med svedjefällande, och därovanpå hotade, att de ville hugga honom små som kål, jämväl ock gingo efter honom med bössa, aktandes skjuta honom ihjäl, för det han ville vägra och hindra dem att få avverka deras skog.» I början tyckes man ej heller ha varit så noga med skogsordningens föreskrifter utan ingripit mera tillfälligtvis, när någon klagade. I följd härav fortsatte svedjandet och blev under 1650-talet snarast mer omfattande än förut. Ett vittnesbörd härom är den ständiga ökningen av rågskörd från svedjelanden. I vissa trakter fortgick svedjandet med en sådan fart, att den allvarligt hotade skogens bestånd. På somliga håll såg man sig då nöd-