Kommunikationsväsendet i Värmland av Georg Samuelson. Landsvägar. OCH MED ATT DE INRE DELAR av vÅrt land, som icke omedelbart gränsade till vattenleder, blevo föremål för bosättning och odling, framträdde också, ju starkare desto längre sådan bosättning och odling fortskred, behovet att medelst vägar å land skapa och upprätthålla förbindelser mellan skilda bygder. De äldsta vägarna voro emellertid av mycket primitiv beskaffenhet, närmast torde de hava motsvarat nutida skogs- och fävägar. Länge kunde man också nöja sig med sådana enkla vägar, då man vanligen färdades gående eller ridande. Ännu vid medeltidens början brukades vagnar sällan i Sverige. Under nämnda tidsperiod kommo dock fordon alltmer till användning, och vägarna blevo icke oväsentligt förbättrade och utvidgade. Sedermera har vägväsendet alltjämt utvecklats, om det än egentligen varit senare tider förbehållet att i vidare omfattning föra gångna släktleds verk härutinnan i större omfattning framåt. Byggandet av väg torde ursprungligen varit beroende av frivilligt åtagande, så att den, som behövde väg och hade medel att åstadkomma sådan, själv eller i förening med andra verkställde nödiga röjningsarbeten. Intressesgemenskap måste i detta fall som på andra områden så småningom föranleda rättsregler, Zszsheshsk F