286 GEORG SAMUELSON och i våra gamla landskapslagar återfinnas bestämmelser om vägbyggnader och vägunderhåll. Av ålder har också vägbesväret å landet ansetts åligga jorden — d. v. s. alla dem, som ägde och brukade jord — och mycket tidigt har skyldigheten att bygga och underhålla de vägar å landet, vilka kunna sammanföras under beteckningen allmänningsvägar eller allmänna vägar, varit uppdelad mellan gårdarna. Enligt äldre lagstadganden i ämnet skilde man mellan fyra olika slag av allmänna vägar, nämligen landsvägar (senare även benämnda kungsvägar) med en bredd av 10 alnar (6 meter), kyrko- och kvarnvägar om 6 alnars (3,6 meters) bredd samt markvägar. I 1734 års lag lämnades föreskrifter om landsväg och om sättet för sådan vägs underhåll m. m. En kungl. resolution av den 8 januari 1735 angav, vilka vägar borde till »kungs- eller allmänna landsvägar» hänföras, samt upptog därjämte såsom föremål för allmänt underhåll en del närmare beskrivna »övriga smärre vägar» med en bredd av 6 alnar, vilka senare även benämnas »övriga härads- och sockenvägar». Nu gällande lag angående väghållningsbesvärets utgörande på landet av den 23 oktober 1891, avseende vägar å landet, som prövas vara för den allmänna samfärdseln nyttiga och nödiga och vilka gemensamt betecknas såsom allmänna vägar, talar däremot blott om två slag av sådana vägar, nämligen landsvägar och bygdevägar med en bredd i regel av respektive 6 meter och 3,6 meter, beträffande vilken vägbredd Konungens Befallningshavande dock medgivits en vidsträckt jämkningsrätt. Att döma av erfarenheterna från Värmlands län har också begreppet bygdeväg icke i någon högre grad inträngt i allmänna medvetandet, liksom i praktiken vissa svårigheter möta att strängt upprätthålla den i 1891 års väglag uppställda skillnaden mellan bygdeväg och landsväg, något som jämväl framgår i det efterföljande. Namnet landsväg har såsom varande av äldre burskap en given tendens att i sig upptaga även benämningen bygdeväg. Värmland har bebyggts jämförelsevis sent, och en naturlig följd därav har blivit, att de allmänna vägarna i detta landskap (län) äro av rätt sent ursprung. Den första historiskt kända vägen